En magisk natt

Är det vackrast när det skymmer? Det tanken dök upp vid 2-tiden i natt när  jag var ute och tittade till Lilla Stjärna. Oj, så vi får vänta på hennes kalv. Och inte vågar man sova över nattkollen, för tänk om hennes förstfödde vill ut just nu. Natten som gick var ljum och vackrare än…

Bra för själen och gott på tallriken

Godmorgon. Solen skiner. Himlen är blå. Roffe fyller år och jag funderar över kvällens middag. Måhända med ingredienser från naturen? Och kanske lite grobladschips som start;  till lite alkoholfritt bubbel? Vi får se vad Frasse och jag hittar under morgonens promenad. Snart dags för den. Men först några rader om en bok som jag absolut…

Att det ska vara så svårt

Pensionärslivet är underbart. Men jag har svårt att få till det. Så mycket jag vill hinna med. Varje dag. Bromsar mig själv. Läser om hur andra beter sig. ”Läsa tidningen i lugn och ro och gå en mil varje dag”. Låter klokt. Och skönt. Men här är klockan strax 10 och tidningen är oläst. Får…

För min egen skull…

Ibland ”trillar polletten ner långsamt”. Men när den till slut gör det så känns allt plötsligt glasklart. Så här går mina tankar: Runt och i mina ”ärvda” små stugor i skogen i Knutby gör vi en upprustning och uppfräschning efter att husen haft många års törnrosasömn. Det viktigaste är förstås att de fått nya tak,…

Vackrare kan det nog inte bli

På en duk som jag tror är vävd av Margareta Winge står en tillbringare som hör till servisen som farmor & farfar fick i bröllopspresent. Igår kväll plockade Frasse och jag liljekonvaljer i skogshagen och av Roffes rhododendron i rhododendronbacken. Margaretas duk, farmor & farfars tillbringare, Roffes rhododendron och skogshagens liljekonvaljer; kan det bli vackrare…

En ”vanlig” fredag i juni

-Vad gjorde du igår? Den frågan ställer min man varje morgon. Ibland suckar jag över att det känns som gamla tidens skolförhör. Men oftast gläds jag åt frågan; i alla fall i efterhand. Roffe skriver varje morgon några rader, i en tioårsbok, om det som hände dagen innan. I efterhand blir de här korta noteringarna…

Min första stora läsupplevelse

Idag till frukost kom jag mig äntligen för att bläddra i senaste numret av magasinet Skriva. Det är så mycket i trädgården, med djuren, med Facebookgruppen Medvetna ätare och med allt annat att jag lite lagt det ”storstilade” skrivandet därnere i lådan ett tag. Men nu kom läsandet och skrivandet ifatt mig igen. Ett tema…

Hej då Bullerbyn

Igår var jag och barnbarnen i Knutby, ett par mil bort, för att vårstäda stugorna i Lobacken som jag fick ”ta över” efter pappas bror John. Jag har ofta funderat över varför han valde att fråga just mig. Men jag tror att vi hade ”något gemensamt” John och jag… och att han tänkte att ”Åsa…

Käraste barnbarns barnbarn

Att skriva till sina barnbarns barnbarn. Till Holger och Millas barnbarn… En fascinerande tanke. Eller mer än fascinerande. Jag tänker mig att du /ni som detta främst är riktat till läser det här någon gång mellan åren 2080 – 2100. Svindlande tanke. Lockande tanke… (Om du hör till mina vänner nu 2017 och läser min blogg…

Besatt

Helt uppfylld. Av det vackra. Det tidlösa. Av linjer och material. Av rosorna i kannan. Av rosorna. Av kannan. Besatt av koppen Höstlöv. Just den. Varje morgon. Bläddrar. I sköna hem. Fulländade hem. Inte som vårt. Inte ett hundhår. Inte en vissen orkidé. Fast fina ändå.