Mammas sista födelsedag

Idag skulle min mamma Inga-Britt fyllt 91. Jag saknar henne ofantligt mycket. Så idag handlar mitt blogginlägg inte om artros eller om vardagsliv på landet 2019. Det handlar istället om mammas kropp och själ, och om den viktigaste presenten jag och bror Janne någonsin gett henne. Inlägget är också en hyllning till alla döttrar och…

Vissa dagar är underbara dagar

Idag har det varit en dag nästan helt utan värk i höger knä. Jag gillar sådana dagar. Istället har det varit en dag fylld med kökstjänst, långsamhet, underbara ungar och solsken. Så här kommer en liten bildkavalkad: Efter morgonens Frassepromenad, som var kort, blev det kökstjänst med både müssli-tillverkning och ”produktion” av nyttiga fika-bollar med…

Det är gott att bli berörd

Igår bloggade jag om boken med titeln Rötter och vingar. Och om tacksamma tårar. Några vänner kommenterade att ”det är gott att bli berörd”. De orden kommer till mig när jag nu ligger på vardagsrumssoffan och tittar ut på den sprudlande naturen, samtidigt som vovven snarkar på golvet nedanför soffan. Naturen berör. Vovven berör. Och…

Han rörde mig till glada tårar

Häromdagen gick jag på stigen i skogen. Med tårar rinnande ner för kinderna. Med hunden i koppel. Med lurar i öronen. Tänkte att jag måste ta ur lurarna och torka tårarna innan jag kom ut på den gamla banvallen som numera är gång-och cykelväg. Ifall någon skulle se mig. Kanske vilja trösta. Men jag kunde…

Det knyter sig i magen…

… ja, det knyter sig i magen. Av oro. Av glädje. Av sorg. (Men innan jag skriver mer måste jag säga att när ni läser detta så har jag skärmfri söndag. När jag skriver är det sen lördag kväll. Bloggverktyget WordPress går utmärkt att tidsinställa på en senare publicering. Jag ställer in 02.00, utan närmare…

Från oro till glädje

Tänk att man kan bli glad av ett sår 😲 Igår skrev jag om mitt onda knä och om den halta kalven Lotta. I morse var hon fortfarande ”Halta Lotta” och jag har så svårt att inte bli ordentligt påverkad av sjuka djur. Det finns få saker som sänker mig så mycket; slås bara av om…

Det är aldrig för sent att bli den jag skulle kunna bli

Nu har jag gjort den längsta rubriken jag någonsin skrivit på ett blogginlägg. Den är sann. Och den känns lite uppkäftig. Det är bra. I går bloggade jag om tålamod. En av mina sämre genar. I en kommentar fick vännen Lars-Erik mig att le åt uttrycket ”Gud ge mig tålamod. Genast.” Så är det. Uttryck. Ordspråk….

Tjatter i huvudet

Vem tjänar på att hålla igång mörkret? Varför rekommenderar Fråga Apotekaren paracetamol vid artros, när det bara hjälper snäppet bättre än placebo. Vilken blir upplevelse av sjukdom om man har en sjukdom, t ex ”jag har diabetes” eller om man är sin sjukdom, dvs ”jag är diabetiker”. Spelar det någon roll?  I egna ögonen. I…

Det är mörkt nu…

… men det blir ljusare igen. Jag nynnar på Triads välkända låt och känner att det är skönt med mörkret. Medan jag tittar ner mot stallet. Nä, inte det mörker som låten ”Tänd ett ljus” handlar om, men det mörker som finns här utanför mitt fönster. Mörkret innan gryning. Roffe gav hästarna frukost när han…

Banna inte mörkret, tänd ett ljus

Jag läser raden ”Banna inte mörkret, tänd ett ljus” på en liten lapp vidhäftad ett vackert grenljus som kusin Christina kom med idag. Sen googlar jag på uttrycket; var kommer det ifrån? Jag hittar inget svar; bara att det är ett slitet uttryck. Slitet? Strunt samma. Att tända ljus är fantastiskt. Jag älskar ljus. Många…