FARMOR NORD

Varför är jag som jag är? Har du någon gång funderat över den frågan för din egen del?

Senaste tiden har jag tyckt att det är spännande att utforska om jag är en spontan personlighet eller om jag är en adhd-are eller någon annan lite ovanligare personlighet. Inte för att det spelar någon större roll, men jag älskar ju att hitta svar på frågan VARFÖR. Och det oavsett om det handlar om mig själv eller något annat; typ ”varför fungerar hypnosterapi vid ibs” eller ”varför går det bra att tvätta kläder med såpnejlika”?

Nyfikenheten (finns fortfarande trots åldern), Anders Hansens program Din Personlighet och en pågående artikelserie i lokaltidningen om Att leva med npf triggar frågan. Jag tycker att den är spännande. Och när jag ”snubblade” över en Symtom-checklista över adhd-symtom är det förstås omöjligt att låta bli att fylla i den. Spontanitet eller någon variant av adhd; oavsett vilket så är det kanske smart att betona att jag mår väldigt bra i själen och att jag mest funderar över detta utifrån filosofiska aspekter.

Jag tror att det är bra att då och då fundera över vem man är. 0ch varför man beter sig som man gör och hur det beteendet fört en fram genom livet. Hitintills har jag gjort det mycket utifrån släkthistoria och de värderingar jag har. Men allt oftare dyker också rumpnissarnas fundering ”voffor gör hon på detta viset” upp när jag avviker från ”normalare” beteenden.

Jag har alltid älskat att starta nya projekt. Och älskat utmaningar; annars blir livet alldeles för tråkigt. Däremot skjuter gärna upp det som är mindre utmanande, men nödvändigt, till sista minuten och påstår att ”jag jobbar bäst under press” (skolarbetet var sånt). Jag har hur många oavslutade projekt som helst. Jag drar igång dem med stor entusiasm, men tröttnar alldeles för fort.

Hur många böcker har inte jag börjat skriva? Hur många böcker har jag inte börjat läsa? Hur många tröjor har inte jag börjat sticka? Och jag har inte ens vett att skämmas för att jag inte fullföljer; för då är jag redan uppslukat av något annat som är viktigare.

Vännen Suss satte mig lite på spåret när vi kom att tala om impulskontroll. Jag har en väldigt dålig sån! Säger ja innan jag tänkt efter, bara erbjudandet låter tillräckligt kul.

Mitt ”värsta” är nog en rävpäls som jag var på väg att köpa när jag gick på Journalisthögskolan. Den kostade hela studielånet och den var helt underbar. Jag vet inte vad det var som fick mig att inte betala och ta med den direkt; jag hade tack och lov ändå någon typ av spärr som fick mig att först ”hänga undan den ett par timmar”. De timmarna ”räddade” min ekonomi den terminen. Numera – vid en ålder över 70 – blir jag allt bättre på att tänka först och handla sen. Men tänk att det skulle ta så lång tid! Dock skönt att äntligen inse att ibland räcker det med att genomföra projekten i tankarna/fantasin och vara nöjd med det.

De vanligaste symtomen vad adhd är problem med uppmärksamhet, överaktivitet och impulsivitet. Men nog kan de symtomen ta sig olika uttryck. Oftast ses adhd som lidande och försämrad livskvalitet. Men när jag lite nördar ner mig i adhd så ser jag ju att det också finns en massa positiva saker med att fungera annorlunda.

Det känns som att jag fått många av adhds positiva yttringar: kreativitet, förmåga att ”haka på” vid snabba förändringar, dagdrömmeri, snabbhet när det gäller att förstå saker, förmågan att snabbt glömma bort misstag och försöka igen, mycket energi, spontanitet, humor, nyfikenhet, mod och förmågan att hyperfokusera (jobba länge och noggrant) om uppgiften är tillräckligt intressant. (Uppräkningen lånad från broschyr från Statens institutionsstyrelse).

Om jag har adhd eller inte? Ingen aning. Men det vore ju skönt att ibland ha något att skylla sin otillräcklighet på. Fast troligen är jag bara lite för spontan då och då.

Fast jag kan inte låta bli att tänka på att mitt liv har ”synkat” bra med eventuell adhd. Först en kravlös barndom med mycket dagdrömmeri, sagor, natur och fantasi. Sen ett yrkesliv först som journalist där uppdragen aldrig hann bli tråkiga, eftersom de utförs i snabb takt och varje ny dag är en dag med nya uppdrag. Sen chefsjobb och sen egenföretagare… ja, det blev ju väldigt rätt.