En makalös jul; precis som jag hoppats 👍

En makalös jul; precis som jag hoppats 👍

Vilken härlig julafton det blev 😀 Med finaste sonfamiljen under Kalle och julmiddagen.

Jag fixade dessutom nästan allt på min jul-bucket-list utan stress; och fick en kamera i julklapp!

Allt det gulmarkerade = FIXAT
Rödmarkerat = NIX, där ”smög” det sig på något sätt.
1) Att hitta en julgrupp med bara en röd tulpan med lök ( som det var när jag var liten); nej, det var helt omöjligt.
2) Göra pepparkakshus? Nä, inte så kul när barnbarnen inte var intresserade.
3) Vita gubbar till granen? Hanns inte med. Men jag gjorde en smällkaramell!
4) Låna mammas julgransmatta av Tobben & Linda. Nä, det gick inte så bra, för det var inte de som fick den när vi delade mamma & pappas bohag. Men vaddå, det spelar inte så stor roll att jag inte hittade den…. för på julaftonsförmiddagen upptäckte vi att julgransfoten LÄCKER 😱

Numera lever granen ett vattenfritt liv. Och i övermorgonen kommer den att åka ut på trädäcket.

Grönmarkerat = Jo, det blev av. Men inte som jag tänkt mig.
Jag trodde att mjödreceptet var från min faster Britta; men mjöden som jag gjorde och som vi dricker smakar inte som hennes. Men den är god.
Och granen!!! Inte hämtade jag den från ”pappas skog”. Istället var det nuvarande markägaren, brorsonen Christoffer, som tog en gran på ryggen och SPRANG hit med den.

2 mil!

Just det. 2 mil.

Och där lämnar vi bucket-list och återvänder till nutid:

KAMERAN! Ja, kameran kanske ni redan hört mig berätta om på Facebook. Jag är fortfarande lite chockad. Jag fick en julklapp som jag inte ens kunnat drömma om att få. Tror att jag älskar min man lite mer än vanligt. Det ska bli så kul att lära mer om fotografering; en sån här fin kamera begär liksom det av sin ägare. Tror jag.

Det som ändå förvånar mig mest denna juldag är att jag inte reste mig och inte läste med i trosbekännelsen när jag var på mitt livs andra julotta. Den första var med pappa när jag var i 7-8-års åldern. Det var en magisk julotta. Tog in den med barnaögon. Mycket folk. Hög sång.

Inser att jag skulle ha nöjt mig med den julottan. En enda!

Dagens julotta var en besvikelse.

20 besökare i Rimbo kyrka.
Hur många bor här?

En präst som borde presterat mer. Förlåt. Men jag hade hoppat på en predikan med lite mer än Rydbergs Tomten…. Och präster borde sjunga med också i psalmerna…. så att vi andra får någon som leder oss. Hon var trevlig och vänlig; men jag hade hoppats på mer.

Alla fina julpsalmerna. Jag vill höra dem sjungas. Och sjunga dem tillsammans med andra. Inte bara höra orgelns toner.

Det jag bär med mig från mitt livs andra julotta är:

  • Jag reste mig inte upp och jag läste inte med i trosbekännelsen. Varför; det måste jag fundera mer över.
  • Någon spelade flöjt från läktaren. Så vackert.
  • Två kyrkobesökare kom i gammaldags fårskinnspälsar (de vita) och åkte spark till kyrkan. Coolt!

Häxan, bakpulver eller bikarbonat till silverputsen?

Häxan, bakpulver eller bikarbonat till silverputsen?

Jag har gått och blängt snett länge nu. På plastburken med gamla silverbestick som stått och drällt på bänken i tvättstugan. Och jag har duckat inför de stora uppläggningsfaten som tjänat som brickor under värmeljusen nere i köksskåpet.

Silverbestick! Jag gissar att du också har; och ju äldre du är, desto mer har du. Folket i 40-årsåldern har troligen bara lite småskedar. Men vi som är födda på 50-talet kan duka en stor middag med silver.

Mitt silver är vackert. Och en stor del av det är rätt svart. Silver har två nackdelar; det har svårt för syret i luften och det gillar inte diskmaskin…

Men det hjälps liksom inte; ibland får jag en galet stark längtan efter att använda silverbestick. Speciellt vid högtider som midsommar och jul. Jag tror att det är på julen som längtan är som starkast.

Kanske beror det på att jag fått de flesta av mina silverbestick  i julklapp. Numera känner jag både värme och glädje över julklapparna från mormor och morfar. Men att under hela uppväxten få skedar, knivar eller gafflar i julklapp….. varje år…. det var så lagom kul.

Ibland har flaskan med Häxan kommit fram. Och ibland har jag gjort halvhjärtade försök med den miljövänligare metoden med aluminiumfolie, bakpulver eller bikarbonat och varmt vatten.

Men jag tycker inte att det gått så bra med foliemetoden. Ändå körde jag den på nytt igår. Och visst fungerar den. Helt perfekt, dessutom.

MEN det går åt mycket bikarbonat eller bakpulver. MYCKET! Och jag fick en känsla av att bakpulver fungerar bättre än bara bikarbonat; någon mer som har den känslan? Och så mycket kokhett vatten. Och sen vänta tills vattnet nästan kallnat.

Då fungerade det ju perfekt. Och så himla mycket enklare än med Häxan.

Vad var det som hände där i diskbaljan, måntro?

Jo reaktionen: 2 Al(s) + 3 Ag2S(s) + 6 H2O(l) – 6 Ag(s) + Al2O3(s) + 3 H2S(g)

De stora silverfaten blev fantastiskt fina.

 

Egna tomater; också på julafton?

Egna tomater; också på julafton?

I år tog vi inte in sommarens tomater. De flesta kom bara halvvägs, när hösten slog till. Istället för att alla mognade samtidigt, hängande i köket eller på fat i fönstret, fick bara några komma in i köket.

De andra fick en tillfällig rastplats i den plastlåda där vi vanligtvis brukar förvara dynorna till utemöblerna. Vi klädde lådan invändigt med frigolitskivor. Och där bor nu både tomater och äpplen.

Tyvärr visade det sig att lådan var lite för kall för tomater när det frös på ordentligt för några veckor sen. Och då fick jag ”rädda in” de som inte förfrusit. Men sen kom ju ”värmen” åter och de fick flytta ut igen.

Ända tills nu har vi ätit egna tomater varje dag.

Målet är att äta egna tomater på julafton. Men jag är rädd för att de få som är kvar därute har mognat innan dess.

Håller dock tummarna!

 

 

Salladen till dagens middag.

Vem stöper ljus? Får jag vara med?

Vem stöper ljus? Får jag vara med?

Ett av mina finaste barndomsminnen är när vi stöpte ljus. Mamma samlade ljusstumpar under hela året och någon vecka innan jul var det dags att ta fram dem.

Av alla små stumpar skulle bli nya ljus. Återanvändning var självklar. Då.

Jag minns att bror Janne och jag försökte oss på att göra två-armade ljus. Det gick hyfsat bra, men oftast tröttnade vi efter en stund. Det var ett evigt doppande, stunder av väntan och kvällen blev sen innan mamma var nöjd.

Numera tänder jag hemstöpta ljus med stor vördnad.

Och så önskar jag att det vore närmare till Gunnel, en härlig människa med kloka tankar och huset fyllt med vackra ljus. Men det är för långt till Halland….

Finns kanske någon ljusstöpare på närmare håll? Som vill ha sällskap?

Ni ska få se några fantastiska bilder också. På ljus. Som inte jag kan göra. Men som Gunnel med sin Ljusverkstan fixar till galant. Inspirerande; eller hur!

Vill du kika mer på Ljusverkstan så titta här>>>>>

Laddat för oväntat besök i julstädningen

Laddat för oväntat besök i julstädningen

Om jag har spegel i köket och läppstift, puder och kam på den lilla hyllan under? Självklart – det är så skönt att veta hur jag ser ut innan jag rusar och öppnar dörren för sotaren, springpojken eller bara Holger och Milla.

Speciellt nu i julstöket när kinderna är rosiga av alla timmar jag tillbringar i köket…

Och hyllan, gjord av en stadig smal kartong, är jag extra stolt över👌

Om du vill göra som jag; här kommer beskrivningen på spegel och hylla:

Vad jag får allt ifrån? Tja, det är ovärderliga rådet kommer från Husmoderns köksalmanack 1957.

Var det någon som sa att det inte hänt särskilt mycket på 60 år 😲

Dags att använda en underbar julklapp

Dags att använda en underbar julklapp

Vilka julklappar vi fått, både Roffe och jag, från våra arbetsgivare under årens lopp.

Populärast just nu är definitivt en stor Le Creuset-gryta. Den använder vi flera gånger i veckan.

Mest juliga klappen är den här handdekorerade servisen God Jul / Old Gustavsberg från Rörstrand. Kanske lite väl julig så här i början på december. Men den får vara med redan nu. Den är så vacker.

2b6b0fea-3f36-4595-90b5-f2d4629bda93

Nej, nej, nej… Där försvann en tradition

Nej, nej, nej… Där försvann en tradition

Mamma visade mig. Mormor visade mamma. Morfars mamma visade mormor. Men nu är det slutvisat.

En betydelsefull, men ändå liten, före-jul-sed som vi haft i min familj är att plocka lummer på den hemliga platsen i skogen.

Och sen pyntat spiskåpan med den gröna, slingrande, fridlysta växten. Fridlyst ja, men du får plocka lite. Men inte mycket, inte för försäljning.

Det hänger en slingrande lummer på min kökslampa nu. Den är inte stor. Och slingan räckte inte till spiskåpan. Men det är ändå lummer från den hemliga skogen.

Skogen är borta nu. Träden som skyddade växtligheten på marken är huggna. Lummern kämpade säkert under den varma sommaren. Men inte orkade den när allt skydd omkring den togs bort.

Så sorgligt.