Ett av mina finaste barndomsminnen är när vi stöpte ljus. Mamma samlade ljusstumpar under hela året och någon vecka innan jul var det dags att ta fram dem.
Av alla små stumpar skulle bli nya ljus. Återanvändning var självklar. Då.
Jag minns att bror Janne och jag försökte oss på att göra två-armade ljus. Det gick hyfsat bra, men oftast tröttnade vi efter en stund. Det var ett evigt doppande, stunder av väntan och kvällen blev sen innan mamma var nöjd.
Numera tänder jag hemstöpta ljus med stor vördnad.
Och så önskar jag att det vore närmare till Gunnel, en härlig människa med kloka tankar och huset fyllt med vackra ljus. Men det är för långt till Halland….
Finns kanske någon ljusstöpare på närmare håll? Som vill ha sällskap?
Ni ska få se några fantastiska bilder också. På ljus. Som inte jag kan göra. Men som Gunnel med sin Ljusverkstan fixar till galant. Inspirerande; eller hur!
FARMOR NORD 