Hur lyssnar man fort?

Hur lyssnar man fort?

Fort är bra!
Skynda.
Lägg på ett kål/kol så hinner du mer!
Det är så mycket som måste hinnas.

Jag har bråttomsjukan, trots att jag inte behöver ha den. Den sitter i. Är den kronisk?

Jag skyller på konsulttiden. Räkna timmar. Fakturera.
Det är länge sen nu. Hur länge får man skylla på något som hände för länge sen?

Bråttom hänger kvar. Vill  bli klar. Tidsandan vi nu lever i uppmuntrar det som blivit en vana. Fort, fort.

Men jag har blivit ”bättre”. Försöker så ofta jag kommer på ”mig själv i farten” att stanna upp. Att lyssna på min egen inre rytm.

img_5988Jag fick tips om en bok av psykoterapeuten och prästen Göran Larsson. Den heter ”Rötter och Vingar. Att leva sannare, modigare och helare”.

Tipset var att lyssna på den. Men jag tror att jag ska skicka efter boken. Så att jag kan ta in den i min egen takt.

Rötter och vingar; men det är ju mitt uttryck. Är det också hans? Jag ”fann”det för många, många år sen. När Marcus var liten. Då tänkte jag; vad är det jag fått som jag vill föra vidare till de som kommer efter mig? Jo, just värdet i och att leva med sina rötter och vingar.

Jag blev förstås nyfiken på denne Larsson, googlar och hittar en intervju med honom från en bokmässa. Där han pratar om boken. Han ställer också så många bra frågor kring att ”fort är bra”.

Hur tröstar man fort?
Hur lyssnar man fort?
Hur möts man på djupet fort?
Hur läker våra sår fort?

Larsson berättar också en helt underbar historia. Den kommer här:

Det var en gubbe som skulle bli opererad på Torsby lasarett. Den unga doktorn sa uppmuntrande till den gamle mannen:

”Förr låg man inne i 14 dagar för en sån här åkomma. Nu gör vi den med lokalbedövning och titthålsoperation och när bedövningen har släppt så kan du gå på toaletten och om du orkar kan du gå till cafeterian. Och du kan ta en liten promenad i korridoren. Ocxh om du orkar det så kan du åka hem”.

Gubben tänkte nog en liten stund. Och sen sa han:

”Gör det något om man lägger sig ner en liten, liten stund under själva operationen?”

Annonser

Låt maten bli din medicin

Låt maten bli din medicin

Sa Hippokrates, fadern till den moderna medicinen. Han sa det för tusentals år sen. Jag kom att tänka på det uttrycket igår när jag gjorde min lunch.

Och jag kom också att tänka på att vi äter med alla våra sinnen. Det ögonen tar in har stor betydelse. Jag tycker om att det vi äter är vackert och gillar att lägga upp fint och duka fint. Om man vill så går det rätt lätt att ge både kropp och själ lite extra ”näring”, i form av omtanke också i det som är runt omkring kalorierna.

I mitten på den här tallriken ligger en burrata. Burrata är en ostboll som är fylld med grädde och  strimlade bitar av mozzarella. Osten är en specialitet från södra Italien och uppfanns i Andria i början av 20-talet. Här i Sverige tror jag inte att den funnits så länge.

Burrata, jordgubbar, ruccola, machesallad, olja och balsamvinäger; är det verkligen medicin?

Jo, visst är det. Kanske en svagare sorts ”medicin” än bönor och broccoli. Men den vill vår kropp väl på ett helt annat sätt än t ex kakor, godis, Big Mac, läsk, pizza och pasta.

Det är lätt att glömma vad mat är och varför vi äter. Att det inte handlar bara om att ge kroppen bränsle, utom om så mycket mer. För om det bara handlade om bränsle så skulle det ju inte spela någon roll vad vi stoppade i oss. Bara det gav energi.

Men maten är också byggstenar i vår kropp och den påverkar alla system i oss.
Den påverkar vår hjärna, våra blodfetter, vårt blodtryck, magen, tarmarna, inflammationer…
Den påverkar till och med generna.
Inte så att vi får andra gener; men om de ska vara påslagna eller inte.

Till middagen får vi barnbarnen till bordet. Undrar vad jag ska bjuda dem på.

 

 

 

 

 

God morgon, lite segt idag

God morgon, lite segt idag

Idag var det trögt att komma igång. Sov nog för lite i natt. Men nu ökar jag farten. Från 0 till åtminstone 2. Utanför altanen står kvigorna och kikar in och vädret ser fint ut. Sånt gör mig glad.

Men usch så tråkigt det blev att bara skriva om ett ämne (artros) när dagarna är fyllda med mångfald. Vissa tänker nog att ”Åsa, hon väldigt uppe i sin sjukdom just nu”. Inte är det så! Klart att jag har lite ont i knät, att jag ivrigt motiverar mig att bli träningsnörd och att jag vill lära mig mer om artros.

Men mesta delen av dagen är jag helt uppslukad av annat. Även om ni kanske inte tror så. Fenomenet ”Farmor versus artros” är lite som medias nyhetsbevakning. Om man hårdrar det. Fokus på en sak i taget; trots att annat kanske är mycket viktigare.

Jag tror allt att jag kommer att skriva om det mesta igen.
En tid framöver.
Sen får jag säkert någon annan ide.

Just nu – den här morgonen – har jag mest fokus på att skriva och lägga ut en text om Hälsomässa & hälsovecka i Rimbo, i slutet på september. Det är inte jag som är mamma till det projektet, ifall nu någon tror det. Det är Susanne på Café Chocolate som dragit igång det och vi är tre medhjälpare som försöker hålla jämna steg med det energiknippet.

Vi ligger efter, kan jag säga. När det gäller jämna steg alltså. För planeringen av mässa och vecka den rullar på bra.

Mina två bästa insatser hittills, tycker jag, är att jag övertygat överviktsforskaren och författaren Erik Hemmingsson att han ska prata om det värdelösa i bantning. Och så kommer LRF-vännerna Anna och Tommy från Kundby att bjuda på hemgjord yoghurt. Den som sen vill göra egen yoghurt på riktigt närproducerad mjölk kan gå till ladugården i Kundby och handla mjölken.

En skir dröm när smärta försvinner

En skir dröm när smärta försvinner

Jag borde kanske inte ens andas om att mina knän känns bättre?
Känslan är skör. Den är färsk.
Den är skir.
Det är lite som en dröm:
Vaknar jag så försvinner den.
Berättar jag så försvinner den?

Jag tänkte ibland så när jag var liten, att om jag berättar så försvinner förtrollningen, då lyser allt ljus på ”det fantastiska”; och då spricker bubblan och allt blir som vanligt igen.

När knäna nu för första gången känns bättre på fler månader kommer de både härliga och lite läskiga barndomstankarna tillbaka.

Men jag är vuxen nu – så jag ”kör på”. Jag berättar. Jag delar min glädje. Och hoppas att den sporrar några att kämpa lite extra, de också.

Kanske kvider jag av smärta redan imorgon, men just nu ska jag banne mig njuta av stunden.

Nu är det två dygn sen jag tog värktabletter. Jag kan gå ner för backen vi har från huset, utan att det smärtar i höger knä.

  • 4e790034-f6ed-48e0-a93a-5e4290cf63e5.jpgJag gör Joint Academys enkla och snabbt avklarade (även om jag gör l å n g s a m t) övningar varje dag.
  • Tränat med artrosskolan 2 ggr/vecka i två veckor.
  • Dricker örtte med stödjande njurörter 3 ggr/dag.
  • Smörjer knäna några ggr per dygn med Johannesört och Vallört.
  • Försöker vara medveten och närvarande så mycket det bara går.
  • Är ute i naturen flera timmar varje dag.
  • Och så tog jag kål på mig under två nätter!

Kanske är jag euforisk bara i huvudet.
Måhända har jag kopplat bort resten av kroppen.
Det kan vara så.

Jag plockar bästa örten vid ledbesvär

Jag plockar bästa örten vid ledbesvär

Om jag säger nässla så tänker du troligast på nässelsoppa eller på att den bränns. Och det stämmer ju. Själv tänker jag på att nässla är häftigaste örten från naturens apotek. Om en stund tar jag korgen och går ut och plockar igen. Bilderna här i inlägget är från häromdagen. Det behövs mer nässla i mitt apotek/skafferi.

Nässlor är det svårt att plockar för mycket av…

En gång i tiden var det självklart att nässla fanns att köpa på apotek. Det var vanligt att både apoteken och privatpersoner odlade nässlor i nässelgårdar. 

Sen kom de potentare och kemiskt framställda medicinerna. Örter i äkta form åkte ut. Och visst; skolmedicinens piller är effektivare och starkare. Men jag ser ingen som helst motsättning, dessutom har de ju vanligtvis samma ursprung. Skillnaden ligger mer i om vi väljer en livsstil med snabbkurer eller ger oss på att göra ett bra grundarbete.

Nu är nässlan tillbaka på apoteken igen! Jag vet inte om den finns hos alla kedjorna, men jag har sett den hos t ex Apoteket Hjärtat i form av nässelpulver. Och i hälsokostbutikerna, förstås.

Så fint med örten på riktigt. Inte hoptryckt i en tablett.

Vissa vintrar har jag strött nässelpulver på yoghurten. Och ibland har jag druckit den i örtte. Men, som tidigare skrivet, så är jag mer förtjust i svart te.

Dock, nu när knäartrosen gör sig påmind; då sätter jag in en kur där nässla ingår.

Jag räknar med att jag ska känna mig piggare och få mer energi. Få bättre fart på syresättning och cirkulation. Den stödjer mitt immunförsvar och jag räknar med att den också hjälper till att lindra den värk jag har i kroppen.  Framförallt  i de rackarns knäna. Jag återkommer strax till VARFÖR nässlan är kungen bland läkeörter.

Först lite magi, hokus-pokus och kuriosa. Jag gillar sånt.

Det påstods att det gick att förhindra graviditet genom att kissa bland nässlor.
Av nässlor gjordes hårvatten mot skallighet.
Nio nässelstjälkar på ovårdad grav ansågs läka sjuk person.
Och man blåste genom stjälken för att få bort onda andar.

Jag tror inte att någon använder nässla av dessa orsaker idag. Men jag har inte svårt att förstå varför man kunde tro så på farmors mormors farmors tid.

Örter har alltid förknippats med kloka gummor/gubbar och med häxor. Inte så konstigt. Kloka gummorna/gubbarna var gånga tiders läkare. Och kunde göra underverk. Tyvärr är det många som idag fortfarande viftar bort örtterapi och kallar det för häxkonst. (De har inte hängt med 😒). Lite mer respekt behövs för ”kloka gummor”. Och kanske är goda häxor och kloka gummor samma sak?

När jag gick ut och plockade nässlor häromdagen var katten väldigt envis på att hänga med. Och det vet man ju; det där med häxor och katter 😉

Vem är då nässlan?

Jo, nässlan är en ört för hela kroppen, men framförallt för njurarna. Svaghet i njurarna kan ofta ligga bakom problem som gikt, reumatism och eksem. Så därför förstår ni kanske varför jag nu tar nässla extra mycket till mitt hjärta.

I nuläget vet man att det finns 21 kända ämnen i nässlan som gör nytta för kroppen.

Nässlan är fylld med vitaminer och mineraler. 
I den finns stora mängder klorofyll som ökar syre- och näringstransporterna till cellerna och är stärkande.
Här finns järn som tillsammans med andra ämnen stimulerar blodbildningen.
Här finns kalium som är nödvändigt för att njurarna ska göra sig av med slaggprodukter. 

Nässelsäsongen är lång. Men just nu är den extra fin att plocka. Och använda både färsk och till torkning. Så det finns egentligen ingen anledning att köpa nässelpulver på apotek eller hälsokost just nu.

Hos mig får nässlorna torka nere i ateljén. Torkningen görs bäst i ett varmt, luftigt och mörkt rum. Så just nu sitter det ett lakan för fönstret som syns på bilden.

Om du är en ovan nässelplockare:
Tänk på att INTE plocka för nära gödselhögar eller komposter. Nässlor har lätt för att lagra nitrater som kan vara skadliga att äta i stora mängder. (Detsamma gäller andra  gröna bladväxter, t ex spenat, sallad och rucola.Nitrat kan omvandlas till nitrit genom enzymer i matsmältningskanalen).

Det där gjorde jag riktigt bra

Det där gjorde jag riktigt bra

Jag brukar sällan tycka att jag gör några bedrifter. Men igår hände det.

Tro nu för den skull inte att jag inte gillar mig själv. Det gör jag. Men det är sällan som jag tycker att jag är duktig. I det mesta är jag nog som folk är mest. Och som jag tycker att man ska vara.

Säger vi inte oftare nu än förr att folk är duktiga; ”å, vad du är duktigt” och ”det var duktigt gjort”?

Jag gör det för att uppmuntra. Andra gör det troligen av samma skäl. Men egentligen är det väl inte särskilt duktigt att göra sitt jobb bra, att fullfölja ett projekt eller att ge en service som kunderna är nöjda med. Det är liksom mer självklart att så ska det vara, tycker jag.

Jag kopplar hellre ihop duktig med att överträffa det man kan förvänta sig. Ibland kan överträffandet förstås vara rena turen, men vanligtvis är det väl förenat med att personen har ansträngt sig extra för att uppnå något som inte var självklart.

Hänger ni med hur jag tänker? Nu till min bedrift som man väl kan diskutera om den kommer över eller under ”duktighetsribban”. Men för mig hamnar den över! Jag presterade mer än vad jag trodde om mig själv. Och jag var grymt nöjd efteråt!

Igår morse vaknade jag med migrän. Tog tablett och somnade om. Så det blev ingen gymträning med gruppen i artrosskolan.

Men något måste ha hänt i mitt huvud. Inte pga migränen, utan av någon annan orsak. Klurar på vilken! För plötsligt blev det helt självklart att jag, på eftermiddagen och här hemma, skulle göra alla övningar som inte behövde maskiner.

Yogamatten hittade jag efter lite letande nere i förrådet.
Sonhustrus pilatesboll låg under skrivbordet. (Hade lånat den för att sitta på den vid tvn).
Gummibandet; aldrig använt, hade vilat i en byrålåda i många år.
Nordisk Flora var tillräckligt tjock för att bli step-up-bräda.

Det enda som inte funkade var övning 9. Har ingen halvmåneformad balansboll. Men istället körde jag en tyngdöverföringsövning från Joint Academy. Om du har artros och ännu inte hittat det företaget så googla.

Kan det vara så att insikt och behov ändå till slut manifesterades i handling. Av rena farten städade jag sen huset inför att några vänner kommer hit idag.

Ibland tycks det så att den ena goda saken leder till den andra, precis som att elände sällan kommer ensamt.

Är också summan av elände konstant?

Idag ”lyser” inte solen på mig. Istället för att åka till Norrtälje och träningsgruppen får jag öva à la artrosskolan hemma i vardagsrummet. Någon gång efter lunch får det bli.

Jag sov så gott i natt, utan kålomslag runt höger knä. Det hade bara fått lite massage med johannesörtsolja och vallörtstinktur. Och var väldigt belåtet med det.

Men vaknar med migrän! Knäna då? Nej, de var knäpptysta, verkade så nöjda.

Tja, smärta kan ju förflytta sig. Det upplever många.

Tar Imigran. Somnar om. Vaknar flera timmar senare. Utan huvudvärk. Men trött.

Kommer att tänka på uttrycken ”ett elände kommer sällan ensamt” och ”summan av lasterna är konstant”.

Kan det vara så att ”summan av elände (också) är konstant” 🤔