Idag är en av mina tysta och långsamma dagar; en av de dagar då Roffe jobbar. Jag älskar både full fart och mycket ljud, och stunder/dagar då varje ljud kommer som ett överraskande avbrott i stillheten.
Idag har jag medvetet valt bort all TV och alla nyhetssändningar. Jag har ingen aning om hur det står till med Coronan. Det känns nästan skönt. Och jag märker också att jag, med ”pensionärsliv” hemma på gården, är lite på sidan om. Någonstans, djupt djup i mig, finns journalistgenen; jag känner av den lite grann… men den är inte särskilt störande.
Utanför fönstret står ungdjursflocken. De är sex stycken, ofta ledda av kvigan Anna. Med brun fläck i pannan. Det är också hon som för gruppens talan när de står där och blänger in på mig. Anna ”skriker/råmar” på allas begäran efter en ny bal hösilage.
De får vänta en stund. Det finns fortfarande mat på foderbordet. Men en nyöppnad bal både smakar mer och luktar mer; så varför inte skynda på!
Nya lilla kalven Måna börjar också fundera över mat och vad man kan äta som kalv/ko. Hon pillrar redan med mammans högiva; men än fattar hon nog inte riktigt hur det går till att äta hö, ensilage eller snart gräs.
Själv funderar jag ofta och gärna kring vår egen kosthållning. Och min egen hälsa. Och hur den ska vara så bra som möjligt så länge det bara går. Utan fanatism!
Det är mycket grönt också på vårt ”foderbord”. Men just nu känns det också som att det varit lite för mycket av det goda livet; byxor är för trånga, motionen halvhjärtad, vinet för gott, lederna för svullna, ostarna för många, chokladpralinerna snart uppätna, sömnen för dålig och knäna värker lite för mycket.
Med en stor suck tog jag igår värktabletter innan jag kröp i säng. Sov hyfsat, för första gången på flera nätter. Idag har jag beställt tid på Hälsocentralen för den årliga besiktningen. Ska dit om en dryg månad.
Så nu ska jag försöka göra något riktigt bra av tiden fram till Valborg.
FARMOR NORD 