Egentligen är jag inte så mycket för högtider. Livet fungerar så bra ändå. Eller också är jag lat? När jag står och fotar "utifrån och in" gläds jag ju åt de nya blommorna i fönstret. Outslagna amaryllis och en vacker vit julros. Det brukar börja så "bra"; med stora ambitioner om hur juligt det ska … Fortsätt läsa I år ska vi ha en ”riktig” jul 😲
Igår skrev jag: "Allt har en historia. Hitta den. Eller hitta på den." Det ska bli en grannlaga upplevelse att berätta historier kring sakerna jag samlar i ateljén. Men det ska också bli så väldigt kul. Dock känner jag inför vissa saker en stor ödmjukhet. Och att göra dem rättvist blir viktigt. Vill du … Fortsätt läsa Å, vilka berättelser det ska bli
Jag älskar berättelser, sagor, fabler, skrönor och historier i alla tänkbara former. Kanske för att jag är uppfödd med berättelser och med människor som älskade att berätta. Farbror John, Bröderna Grimm, mamma, morfar, Gösta Aldén, Tusen och en natt, pappa, Astrid Lindgren; de är bara några av alla de som förgyllt min uppväxt med fantastiska, … Fortsätt läsa Det var en gång…
Jag rotar i minnen, kläder och saker för att ordna till ett underbart, sagolikt, magiskt rum av ateljén. Till väggarna tänker jag inte bara på tavlor och bilder utan också på roliga installationer. Kanske en bröllopsinstallation? Jag stryker den lilla ljusblå bäckebölja-klänningen som jag hade som brudnäbb, sommaren 1956. Faster Ruth sydde klänningen. Naturligtvis. Hon … Fortsätt läsa Nu blir klänningen konst
Jag har en vacker tanke som följt mig hela livet. Den återkommer med jämna mellanrum och nudags har jag nog tänkt den tusentals gånger. Den är så här: "När jag blir gammal ska jag sitta som Lalla i en korgstol i trädgården. Under äppelträden. Med en lång svepande kjol. Bara sitta, inte göra någonting. Möjligtvis … Fortsätt läsa Lalla; jag vill sitta som du
Under några dagar har jag funderat över hur jag ska få snits på det vackra, men rostiga bordet med kopparskiva. Jag gillar ju rost; men inte när mängden är sådan att jag blir brun om händerna och får fläckar på kläderna när jag kommer åt bordet. Jag niger och tackar för alla råd jag fått … Fortsätt läsa Jag tror det räcker med stålborste!
Nu var väl kanske inte tanken så att den nya mattan i sagorummet/magiska rummet skulle bli en hundmatta. 😲😳🙄 Men Frasse gjorde snabbt sitt val. Och jag inser att det behövs en torka-tassarna-handduk också härnere. För på den här mattan kommer han att slå sig nere oavsett om han är ren eller smutsig. Jag gör … Fortsätt läsa En retriver i vattnet; som vanligt 😳
Efter en härlig helg i stan med goda vänner och födelsedagsfirande (inte mitt) har jag landat hemma på gården igen. Och under eftermiddagen kunde jag åter djupdyka i planeringen av "Farmors magiska rum". Det är så roligt. Faktiskt nästan ofattbart kul. Letar i gömmor och gamla lådor, på vinden och i förrådet. Så mycket … Fortsätt läsa De gamla möblerna hämtas fram igen
Det är med stor och barnslig förtjusning som jag ger mig i kast med att göra om ateljén till ett magiskt rum. Ordet "magiskt" känns rätt utslitet i världsligt sammanhang, men jag gillar den ursprungliga innebörden. Det här rummet ska fyllas med energi, inspiration, en nypa ofattbarhet och massor med glädje. Nog har det funnits … Fortsätt läsa Jag skapar ett magiskt rum
Nej, ingen fara. Visserligen känns det just nu både som att Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud. Men min förvirring är minimal jämfört med vad jag antar att både Stagnelius och Norén kände, när de skapade/använde de bevingade uttrycken. Jag försöker bara få lite struktur i mitt liv. Och just nu … Fortsätt läsa Kaos. Hur ska det bli?
FARMOR NORD 