Jag skriver, men inte så mycket här

midsommarHej,

måhända är ni några som funderar på om jag slutat blogga. Ja, för tillfället. Men kanske är jag tillbaka inom kort.

Men just nu tycker jag att det är roligare att skriva på Instagram och Facebook. Så om du gillar mitt skrivande; välkommen att läsa där. Båda sidorna ligger ”öppna”.

Facebook hittar du om du klickar här

Och Instagram hittar du om du klickar här

Annonser

Jag plockar bästa örten vid ledbesvär

Jag plockar bästa örten vid ledbesvär

Om jag säger nässla så tänker du troligast på nässelsoppa eller på att den bränns. Och det stämmer ju. Själv tänker jag på att nässla är häftigaste örten från naturens apotek. Om en stund tar jag korgen och går ut och plockar igen. Bilderna här i inlägget är från häromdagen. Det behövs mer nässla i mitt apotek/skafferi.

Nässlor är det svårt att plockar för mycket av…

En gång i tiden var det självklart att nässla fanns att köpa på apotek. Det var vanligt att både apoteken och privatpersoner odlade nässlor i nässelgårdar. 

Sen kom de potentare och kemiskt framställda medicinerna. Örter i äkta form åkte ut. Och visst; skolmedicinens piller är effektivare och starkare. Men jag ser ingen som helst motsättning, dessutom har de ju vanligtvis samma ursprung. Skillnaden ligger mer i om vi väljer en livsstil med snabbkurer eller ger oss på att göra ett bra grundarbete.

Nu är nässlan tillbaka på apoteken igen! Jag vet inte om den finns hos alla kedjorna, men jag har sett den hos t ex Apoteket Hjärtat i form av nässelpulver. Och i hälsokostbutikerna, förstås.

Så fint med örten på riktigt. Inte hoptryckt i en tablett.

Vissa vintrar har jag strött nässelpulver på yoghurten. Och ibland har jag druckit den i örtte. Men, som tidigare skrivet, så är jag mer förtjust i svart te.

Dock, nu när knäartrosen gör sig påmind; då sätter jag in en kur där nässla ingår.

Jag räknar med att jag ska känna mig piggare och få mer energi. Få bättre fart på syresättning och cirkulation. Den stödjer mitt immunförsvar och jag räknar med att den också hjälper till att lindra den värk jag har i kroppen.  Framförallt  i de rackarns knäna. Jag återkommer strax till VARFÖR nässlan är kungen bland läkeörter.

Först lite magi, hokus-pokus och kuriosa. Jag gillar sånt.

Det påstods att det gick att förhindra graviditet genom att kissa bland nässlor.
Av nässlor gjordes hårvatten mot skallighet.
Nio nässelstjälkar på ovårdad grav ansågs läka sjuk person.
Och man blåste genom stjälken för att få bort onda andar.

Jag tror inte att någon använder nässla av dessa orsaker idag. Men jag har inte svårt att förstå varför man kunde tro så på farmors mormors farmors tid.

Örter har alltid förknippats med kloka gummor/gubbar och med häxor. Inte så konstigt. Kloka gummorna/gubbarna var gånga tiders läkare. Och kunde göra underverk. Tyvärr är det många som idag fortfarande viftar bort örtterapi och kallar det för häxkonst. (De har inte hängt med 😒). Lite mer respekt behövs för ”kloka gummor”. Och kanske är goda häxor och kloka gummor samma sak?

När jag gick ut och plockade nässlor häromdagen var katten väldigt envis på att hänga med. Och det vet man ju; det där med häxor och katter 😉

Vem är då nässlan?

Jo, nässlan är en ört för hela kroppen, men framförallt för njurarna. Svaghet i njurarna kan ofta ligga bakom problem som gikt, reumatism och eksem. Så därför förstår ni kanske varför jag nu tar nässla extra mycket till mitt hjärta.

I nuläget vet man att det finns 21 kända ämnen i nässlan som gör nytta för kroppen.

Nässlan är fylld med vitaminer och mineraler. 
I den finns stora mängder klorofyll som ökar syre- och näringstransporterna till cellerna och är stärkande.
Här finns järn som tillsammans med andra ämnen stimulerar blodbildningen.
Här finns kalium som är nödvändigt för att njurarna ska göra sig av med slaggprodukter. 

Nässelsäsongen är lång. Men just nu är den extra fin att plocka. Och använda både färsk och till torkning. Så det finns egentligen ingen anledning att köpa nässelpulver på apotek eller hälsokost just nu.

Hos mig får nässlorna torka nere i ateljén. Torkningen görs bäst i ett varmt, luftigt och mörkt rum. Så just nu sitter det ett lakan för fönstret som syns på bilden.

Om du är en ovan nässelplockare:
Tänk på att INTE plocka för nära gödselhögar eller komposter. Nässlor har lätt för att lagra nitrater som kan vara skadliga att äta i stora mängder. (Detsamma gäller andra  gröna bladväxter, t ex spenat, sallad och rucola.Nitrat kan omvandlas till nitrit genom enzymer i matsmältningskanalen).

Är jag en vanlig eller ovanlig tant?

Är jag en vanlig eller ovanlig tant?

Tant? Obeservant.
När blir en kvinna tant?
När blev jag tant?
Efter 60?

Och vari ligger skillnaden i tant och gammal tant?
Eller vanlig tant och ovanlig tant?

Det har tagit en stund.
Att förlika sig med tanken att jag är tant.
Det räcker nog inte med acceptans…

Jag börjar hitta glädjen. I att vara tant.

Acceptans ersätts av glädje och längtan.
Längtan efter mera.
Insikten att det inte redan går utför.

Och kanske är det just den insikten som är hemligheten.

img_4704När jag var 24, som på bilden här bredvid, låg stora delar av livet framför mig. Jag bestämde mig redan då att jag aldrig skulle säga ungefär som Stig Johansson skriver i sin korta dikt ”Förlusten”:

”Alla dess dagar som kom och gick,
inte visste jag att det var livet”.

 

Jag blev nog lite loj där ett tag. Inte så att jag förlorade glädjen och längtan. Men lågan brann inte lika starkt. Kanske var det tanten i mig som trasslade till det? Jag har inte varit riktigt bekväm med begreppet.

För vad är en tant? Är det ironiskt och lite nedsättande att själv kalla sig för tant? Hur använder tanter och icke-tanter uttrycket?

Den_Svenska_Tanten_(Arwin,_2005)När jag läser konstnären Susanna Arwins definition av tant så vill jag däremot gärna vara tant. Det är hon som gjort den häftiga tantskulpturen. Susanna  säger:

”Att vara ”tant” har för mig inget att göra med de yttre attributen.

Det är ett tillstånd där de inre kvaliteterna såsom – trygghet, fundamental enkelhet, rättframhet, civilkurage, fötterna på jorden, och en okonstlad ”vanlighet” som är grunden.

Man kan säga att när man är tant, är man så vanlig att man blir ovanlig…”

 

 

Du oxå?

Jag tror på det här. Liksom lura beroendet!

Kanske tror du att jag lurar dig oxå, just nu. Nej,då.

Inlägget är daterat 24 februari. Söndag!

Men nej då, det går förstås att förinställa publiceringstid. Så när jag skriver detta är det lördag kväll och Melodifestivalen har just börjat.

Nu släcker jag ner dator och mobil. Och går och kollar Mello med Roffe och Holger.

Ingen tomte före jul

Ingen tomte före jul

Likt den kristna längtan efter barnet som föddes i Betlehem vill jag längta efter julens tomtar. Jag vill inte släppa fram dem redan nu. Då skulle jag vara tomteblasé redan vid Lucia.

Medan jag långsamt julstädar mig runt i vårt lilla hus funderar jag på ett och annat. Till exempel på hur mycket jul jag vill ha just nu.

Jag ser alla bilder på nätet; fantastiska granar, tomtar och julstyling a la tjusigaste designbutiken i vanliga hem. Nja, kanske inte så vanliga. Där bor ju folk med stor känsla för inredning.

Jag tar mobilen och fotar hur det ser ut hemma hos oss just nu. Här är mycket mer advent än vad det brukar vara. Jag har fler adventsstakar än någonsin. Och fler amaryllis och lökar än jag brukar ha. Och tidigare än jag brukar.

Men jag är rädd för att släppa in juldukar, änglar, tomtar och klädd gran redan nu. Däremot har jag både en liten gran i mammas stora vas och enris i häxans lilla kittel. Men att också smycka den intagna naturen redan nu; nej då kommer jag nog att tröttna på julen redan på annandagen.

Julstädning som självutveckling; vad tror ni om det?

Julstädning som självutveckling; vad tror ni om det?

Vad tror ni om julstädning som självutveckling? Skulle det fungera? Jag tror så. Och jag är inte ironisk när jag skriver det.

Under ett och ett halvt år var jag med i en liten självutvecklingsgrupp i Vadstena. Vi träffades sex gånger och min ingång i gruppen var nyfikenhet på vem jag är långt därinne. Varför tycker jag som jag tycker? Varför gör jag som jag gör? Vad har format mig?

Liknande tankar kom igår när jag började med julstädningen.

Varför måste jag städa in i varje skrymsle när jag äntligen kommer igång?

Att det är välstädat här hemma är rätt unikt. Jag hafsar mest runt med dammsugaren lite halvhjärtat när det blir för mycket hundhår och indraget hösilage på golvet. Gör det liksom med ”vänsterhanden”, ger inte mycket energi till uppgiften. 

Det vanliga formen av julstädning, som kräver lite mer än ”snabba  veckostädningen”, innebär att jag sätter full fart redan på eftermiddagen dagen innan julafton. Men det blir ändå rätt stressig.

Årets upplägg är precis motsatsen mot tidigare år. Takten är långsam, kaffeavbrotten är otaliga, noggrannheten är perfektionistens och det vilar en mindful stämning över hela spektaklet. Det är ju roligt att städa. Om det sker utan jäkt. Det känns som att jag har all tid i världen, både till att städa och till att fundera. 

Och medan jag petade bort flugbajs i mikrometerstorlek, dammsög mellan gamla LP-skivor och torkade av sladdarna bakom den stora hyllan så började jag grunna lite djupare över varför jag måste vara så noggrann, när jag väl kommer igång.

Nu tänker jag inte besvära er med den långa versionen av mina slutsatser utan konstaterar bara att det räcker inte med fina ytor för mig, det måste vara kvalitet rakt igenom.

Och satsar jag min energi på något,  så ska det ge utdelning.

Det är lite som vännen Ingegerd konstaterade häromdagen när en kund haft synpunkter på att de sockor hon stickar och säljer var ”dyra”. När Ingegerd lägger sin energi på att sticka ett par sockor tycker hon att de både ska vara välstickade, snygga och gjorda av det bästa garnet. Kanske är nyckelordet för oss båda just kvalité.

Nu står jag då här med en välstädad bokhylla, tre fönster med de målade ytorna perfekt rengjorda, städattiraljer utspridda över hela rummet, medan soffan och bordet blivit mellanstationer för saker som är på väg någon annanstans. 

Det kommer att ta ett tag innan jag städat mig igenom vårt hus. Även om det bara är på 114 kvadrat. Men i den här takten… Och det är förstås takten som är den viktiga. Om det ska bli någon självutveckling.

Inte går det att vara mindful, få djupare tankar och självutvecklas av städning om man far fram som en tornado.

Men gör man det i snigelfart så tystnar tjattret i huvudet, tankarna slåss inte längre om uppmärksamhet utan istället har man möjlighet att fundera över det som är viktigt här i livet. Till exempel vem man är och om man gillar att vara den man är…. eller om man ska göra något åt det. 

Eller om man ska ta en kopp kaffe till.

Och visst blev det fint med de tre nyinköpta ljusstakarna i fönstren mot byvägen.

c

”Värsta” julen; det måste vara generna som spökar

”Värsta” julen; det måste vara generna som spökar

Dag: – 2.
Måhända har jag haft ett uppdämt julbehov i mig. Och nu bubblar det över.  Det är dags att släppa ut en instängd längtan. Tidigare år har jag varken haft tiden eller orken till sådana eskapader.

Är det många som längtar, men inte orkar? Är det många som gör ”värsta” julen trots att de inte orkar? Gör den för att de känner att de måste.

Men inte måste man sånt. 

Kanske har jag haft tur. Jag har fått jul på annat håll; hos föräldrar, svärföräldrar och vänner. Det har varit skönt onödigt med gran och pynt här hemma hos oss – vi har ändå inte varit hemma på julafton. Och pysslet innan; allt från advent fram till den 24:e – nej, det har jag inte haft tiden till. Jobb i stan och jobb på gården; inte sjutton orkar man julfixa i flera veckor då. 

Senaste åren, utan föräldrar och med svärmor hos svägerskan i Skåne, har vi firat julafton med son, sonhustru och barnbarn lite försiktigt här hemma. Sådär lagom lugnt och skönt. Och så hoppas jag att det blir i år också. Så det är inte den där överflödsjulen som jag längtar efter och tänker skapa. Nä, det är något annat; även om vi numera har fem adventsstakar; mot förra årets två.

Vad är det då för jul som jag flummar om?

Jag tror att det är den där julen som sitter i generna. Den som gör att alla bänkar sig runt Kalle Anka kl 15, trots att vi egentligen inte är ett dugg intresserade av att se det vi ”alltid” sett. Det finns de som tror att det är ”miljö” eller vana som styr oss mot tvn; ha, ha….det går jag inte på 😉

För fem år sen, i december 2013, bloggade jag om det årets förväntningar: 

”Det går bra med några gran- eller tallkvistar i en stor kruka istället för julgran. Det räcker med några få rätter på julbordet. Det räcker med en julstjärna i ett fönster. Det räcker med lite nötter, frukt och fikon som julgodis.”

Nja, så tänker jag nog inte riktigt i år. Nu pirrar det mer i mig av längtan efter att:
✔️ plocka ”mossa” och lingonris, köpa låtsaslingon på ICA och ta fram mammas gamla adventsstake.
✔️ stöpa ljus (känner jag någon som gör det?)
✔️ göra faster Brittas mjöd
✔️ baka lussekatter
✔️ dricka glögg och äta pepparkakor med mögelost första advent
✔️ njuta av hästar på Stockholm horse show
✔️ bli bjuden på ett (!) julbord på lokal
✔️ baka pepparkakor
✔️ dra in doften av julblommor
✔️ baka vita figurer att hänga i granen och dekorera dem med karamellfärg
✔️ göra smällkarameller med silkespapper och fylla dem med kola
✔️ göra mormors inlagda sill
✔️ göra mormors marsipangodis och lägga dem i mormors skål
✔️ putsa matsilvret
✔️ baka mammas fruktkaka
✔️ köpa julblomma till moster Kerstin
✔️ låta skinkan krympa i ugnen
✔️ låna mammas julgransmatta från syskonbarn (hur ska jag fixa det?)
✔️ hugga gran i skogen
✔️ bygga pepparkakstält, eftersom husbygge är svårare
✔️ gå i julottan
✔️ hänga upp farmor och farfars jullykta i köksfönstret
✔️ och mycket, mycket mera…