Det eviga regnets dag

Jag älskar regn. Mest det engelska duggregnet. Vet du vilket slags regn jag tänker på då, så förstår du. Det hänger i luften idag. Kanske når det ner. I år ser min lilla trädgård utanför ateljén ut som en trädgård på en ödegård. Vildvuxen. Oskött. Lite ledsen? Nä… den ser både frodig och förhoppningsfull ut….

En alldeles vanlig morgon på gården

Det är en ljuvlig morgon och förmiddag här på gården. Vi gick som vanligt upp tidigt, eftersom Roffe åker och jobbar strax före sex. Här på hemmaplan är det djur som vill ha mat och en hund som gärna går ut och ”läser morgontidningen”. Vad har hänt sen han senast gick längs banvallen? Betet i…

Bonde i blodet

Igår var jag, son och sonson på lantbruksauktion. En riktig bondauktion. Arrendatorn på Tranviks gård utanför Norrtälje sålde maskiner och prylar. Djuren hade han skickat iväg några veckor tidigare. Det finns spår av bondauktioner i mitt blod sen barndomen. Den där känslan av livets förgänglighet; då var den känslan väldigt abstrakt. Nu har den kommit…

Väntar in dåligt väder…

Han tänker och skriver bra; han Hemmingsson. Och Olas bok är som en liten smällkaramell, med fantastiska illustrationer och regnbågen alla färger där inne. Jag tror att det finns massor med kloka saker att hämta från båda de här böckerna. Ja, det känns faktiskt som att ovädret som ska komma idag kan bli till nytta….

Har du stuckit fingret i ett öga någon gång? Jag har…

Det är julgransplundringstid nu. Nej, jag har nog fel…. Men det var julgransplundringtid den här tiden på året. Förr. Inte nu. Inte nu längre. Eller…? Är det så att barnen i byn går gårdarna runt och kastar ut gran, sjunger ”räven raskar över isen” och får godispåsar också nu för tiden? Nä, nu bor de…

Tror ni Alfrida får mig att längta till stan?

Ibland, när vädret är tufft och snön yr runt knutarna brukar jag säga att ”just nu vill bo i stan”. Idag var det läge att fundera på det uttalandet igen. Lockar stan när Alfrida fäller träden, gården är mörklagd och djuren ropar efter vatten? Under den här stormiga natten, morgonen och dagen har jag haft…

Ladugårdsjobb i pyjamas

Jag drar överdragsbyxorna och Fristadsjackan över pyjamasen. Stoppar ner de bara fötterna i de varma stövlarna. Redo för morgontjänst! Jag har svårt att ligga kvar och dra mig i sängen, oavsett vardag eller helg, när jag vet att hästarna längtar frukost. Vanligtvis brukar jag förstås klä mig ”normalt” innan jag går ut, men så här…

När jag mötte räven med nya kameran

Vi möttes idag, den kaxiga räven och jag. Och nu har jag honom på bild. Även om det är ”dåliga” bilder. Jag såg honom från köksfönstret; 150-200 meter bort på fältet, nedanför vår skogshage. Jag var först inte riktigt säker på att det var en räv; mitt öga ser inte så långt… men jag anade…

Livet på landet i julfrid och koskit

Idag är en riktig slappardag. Påtvingad. Har ont i ett knä. Usch. Men ett bra sätt att öva total julfrid, dvs ligga på soffan, titta på tända ljus, titta på tv och göra ingenting. Vädret är oxå ingenting… Absolut ingenting att ha. All den blandning av lera och koskit utanför kornas ligghall är inte heller…

Nej, nej, nej… Där försvann en tradition

Mamma visade mig. Mormor visade mamma. Morfars mamma visade mormor. Men nu är det slutvisat. En betydelsefull, men ändå liten, före-jul-sed som vi haft i min familj är att plocka lummer på den hemliga platsen i skogen. Och sen pyntat spiskåpan med den gröna, slingrande, fridlysta växten. Fridlyst ja, men du får plocka lite. Men…