Jag slutar som ”missionär”

Ibland är insikter otroligt befriande. Den här har hängt i luften länge; men igår kväll, efter hälsomässan blev den nästan glasklar. Och efter morgonens promenad i höstnaturen blev tydligheten total.

Hälsomässan här i Rimbo, med förevarande hälsovecka, blev jättebra. Många kom. Många gillade det jag och tre av mina vänner gjort. Och det är härligt; för då kan jag sluta som ”missionär” med flaggan i topp.

För nu tänker jag lägga av med att försöka övertyga, truga och motivera människor om poängen med att leva hälsosammare. De får komma på det själva. Eller ställa sig i kaskaden av andras inspiration. Hela världen är ju full av hälsomissionärer och självutnämnda hälsoprofeter som vill få oss med på sitt tåg; så inte kommer det att märkas att lilla jag försvinner.

Nu tänker jag prioritera mig själv, upptäcka saker bara för min egen skulle, få energi genom att uppleva sånt jag inte redan visste eller har glömt,  hitta ny kunskap som berikar mig, läsa böckerna som ligger olästa. (Och skriva ner mina tankar; den som vill får gärna läsa i min blogg. Men jag tänker inte truga någon).

För oj så jag under de senaste åren har tjatat eller ödmjukt försökt intressera; ”det är klart att du ska vara med på qigong”, ”visst passar det här dig”, ”nog måste du ta dig tid att satsa på dig själv”, ”det är klart att du ska sponsra den här hälsosatsningen… och den här”, ”mindfulness i naturen; jag tror att du VERKLIGEN skulle gilla det”, ” jooooo, visst ska du vara med” …. och så vidare och så vidare.

En enda gång – hitintills – har jag drivit min ”nya” linje fullt ut. Det var när jag för några år sen startade en studiecirkel i Mindful eating. Jag ”krusade” ingen. Bad ingen att vara med. Istället ställde jag krav på de som var intresserade.

Christina, Kia, Kristina, Eva, Gerd och Siv; jag minns fortfarande med stor glädje våra samtal och meditationer. Det var den roligaste ”kursen” jag varit med och drivit. Den berikade också mig.

Jag tror bestämt att jag också ska bli lite mer filosofisk; eller kanske är det precis det som jag äntligen kommit igång med. Kan det ha att göra med åldern?