FARMOR NORD

Klockan är före 06 när jag börjar skriva; nu och här. Det är svart utanför våra stora fönster och jag släcker ner härinne för att inte väcka dagen för fort.

Jag skulle kunna slå på tv eller radio, möta Corona och morgonens jäkt. Snabbt vara inne i hetsen. Men varför så bråttom?

Jag funderar, medan dagen gryr, hunden snusar i sin korg och degen jäser.

Vad är bråttom? Vad är viktigt?

Kan jag få till en dag där jag lägger min energi på det som är viktigt och avstår från det som jag intuitivt tror att det är bråttom med?

Eller kommer urtidsmänniskan i mig att ta över; den som lärt sig att ”bråttom” är förutsättningen för överlevnad.

Jag slås ofta, ofta av hur mycket ”urtid” det finns i oss människor. Och hur galet det egentligen är både för våra kroppar och själar att försöka leva som att den insikten inte finns, nu år 2020.

Vad är det som gör att vi springer som att vi har lejonet i haserna när förråden (allt ifrån kylskåp till plånbok) inte är tomma och när vi inte lever från dag till dag längre?

Idag ska jag baka surdegsbröd. Men än är det inte bråttom, degen behöver vila några timmar till innan jag sätter igång.

Jag lägger på några trän till i braskaminen. Det är viktigt med lagom värme härinne när bröden ska jäsa under förmiddagen.

För övrigt tänker jag inte göra ett smack den närmaste timmen…., tror jag. Fast hunden måste väl gå ut, korna vill ha halmat, blommorna borde vattnas, pelargonerna klippas ner, tvättmaskinen borde startas, jag borde tvätta mig och klä på mig.

Det är precis som att något inom mig ropar att ”det är bråttom nu”.

Men är det verkligen bråttom?