Det är något bra med att behöva vänta

Lika mycket som jag försöker bromsa mitt ”bråttom” försöker jag odla mitt tålamod.

Det är något befriande med tålamod när man väl får till det; då kan jag ta det där djupa andetaget, som når ända ner till diafragman, och som får hela kroppen att slappna av.

Kön på ICA är ett bra ställe att öva tålamod. Att bestämma sig för att stå kvar i den kö jag redan står i när en kassa öppnas bredvid eller att inte irriteras över att kön är lång när jag har bråttom… Att istället tänka att ”det är skönt med paus och vila en stund. Och förresten så kan man ju betrakta människorna runt omkring sig …”

Bäst är det tålamod som inte är kompromissbart. Det är bara att ge sig till tåls!

Som surdegen som jäser länge på köksbänken. Eller som naturen; den går det inte heller att skynda på. Bara njuta av och vara i.

Eller som att behandla sina åkommor med örter. Där behövs också tålamod. Inget snabbfix.