FARMOR NORD

Smuttar på dagens fjärde kopp örtte. Medveten om att det är en kopp för mycket. Men tänker att det inte spelar någon större roll om det bara sker ibland. Jag börjar tycka om det jag dricker; nässla, björk, åkerfräken och älggräs.

Dagens träning med Artrosgruppen i Norrtälje gick bra. Det jag känner tydligast är att balansen blivit lite bättre och att jag belastar benen jämnare än tidigare. Jag har till och med kunnat lägga på några kilon i vissa maskiner. Men fortfarande blir smärtan väl stark för att lägga på mer. Så svettig har jag ännu inte blivit av gym-träningen.

Jag tycker att det låter lite udda att säga ; ”jag tränar på gym. Men jag tar inte i så mycket. Jag blir inte ens svettig”.

Den dag som jag duschar efter träningen ska jag köpa bubbel.

Vädret var vårljuvligt nu på eftermiddagen så det blev en lång promenad med hunden. Jag passade också på att plocka mer nässlor, medan Frasse latade sig i gröngräset.

Nässlorna får ligga på tork i min ateljé. Känslan av att breda ut dem på nätgallret, som vilar på ett modernt bord och en gammal symaskin, blir lite speciellt. Symaskinen ägdes av min ”skyddsängel” och mammas faster Ruth. De är också Ruth som sydde de små förklädena, som hänger där bakom, till mig när jag var liten och Ruth som knutit väggryan med prinsessan.

Jag tror att Ruth, när hon var ung i början på 1900-talet, också plockade nässlor. Åt som soppa och stuvning på sommaren. Torkade örten som då används både vid skörbjugg, lungsot, hosta och skallighet.

Jag tänker också på att hon levde på den tiden då Spanska sjukan svepte över världen, åren 1918 – 1920. Drygt 500 miljoner människor smittades, 21 miljoner dog. Fattar ni? 21 miljoner dog. Hade spanska sjukan bara kommit drygt ett decennium senare kunde dödstalet varit en bråkdel. Då fanns sulfa.

Så nog ska vi vara tacksamma för att det finns potenta läkemedel idag. Men kanske använder vi en del av dem alldeles för mycket. Som symtomlindring. Istället för att ta redan på grundorsaken och göra något åt den istället.