Tant? Obeservant.
När blir en kvinna tant?
När blev jag tant?
Efter 60?
Och vari ligger skillnaden i tant och gammal tant?
Eller vanlig tant och ovanlig tant?
Det har tagit en stund.
Att förlika sig med tanken att jag är tant.
Det räcker nog inte med acceptans…
Jag börjar hitta glädjen. I att vara tant.
Acceptans ersätts av glädje och längtan.
Längtan efter mera.
Insikten att det inte redan går utför.
Och kanske är det just den insikten som är hemligheten.
När jag var 24, som på bilden här bredvid, låg stora delar av livet framför mig. Jag bestämde mig redan då att jag aldrig skulle säga ungefär som Stig Johansson skriver i sin korta dikt ”Förlusten”:
”Alla dess dagar som kom och gick,
inte visste jag att det var livet”.
Jag blev nog lite loj där ett tag. Inte så att jag förlorade glädjen och längtan. Men lågan brann inte lika starkt. Kanske var det tanten i mig som trasslade till det? Jag har inte varit riktigt bekväm med begreppet.
För vad är en tant? Är det ironiskt och lite nedsättande att själv kalla sig för tant? Hur använder tanter och icke-tanter uttrycket?
När jag läser konstnären Susanna Arwins definition av tant så vill jag däremot gärna vara tant. Det är hon som gjort den häftiga tantskulpturen. Susanna säger:
”Att vara ”tant” har för mig inget att göra med de yttre attributen.
Det är ett tillstånd där de inre kvaliteterna såsom – trygghet, fundamental enkelhet, rättframhet, civilkurage, fötterna på jorden, och en okonstlad ”vanlighet” som är grunden.
Man kan säga att när man är tant, är man så vanlig att man blir ovanlig…”
FARMOR NORD 
Lämna ett svar till Medieskugga Avbryt svar