Jag tycker mycket om äventyraren Erling Kagges tankar och bok kring stillhet. Jag upptäckte den av en slump och den kom, för mig, precis rätt i tiden.
Nu när jag börjar tala/skriva så mycket om stillhet kan jag tro att många (nästan lite ilsket) ställer frågorna ”Vad är stillhet?” och ”Var finns den?”
Kagges bok ger inget svar på de frågorna. Han skriver bara om hur han hittar SIN STILLHET.
Jag förstår vad han menar. STILLHET är individuellt. Ingen annan än jag själv kan hitta MIN STILLHET.
Men det verkar inte vara så svårt. Det är lättare än jag trodde. För mig finns den både i lugnet och i bruset. Både i ensamhet och i folkmyller.
Igår kväll var stillheten med mig nere i ateljén. Jag trampade 9,7 km på motionscykeln. Det tog 25 minuter. Hade inte så mycket motstånd.
Det är häftigt att man kan hitta stillheten på en motionscykel.
Jag tror att det kan bero på platsen där den står. Ateljén.
Och att jag har en väldigt fin bok att anteckna mina träningsframsteg i.
Vid nästa träningstillfälle ökar jag motståndet och tar i lite mer. Tanken är att det ska vara en högintensiv intervallträning. Det är en bit dit 😉
FARMOR NORD 
Stillhet finns överallt . I ett visst inre tillstånd kan du känna stillhet överallt .
GillaGillad av 1 person
Jo, du har nog rätt. Så är det nog för den riktigt äkta ”stillaren”. Men jag har svårt att hitta den i miljöer där jag inte trivs. Visst går det att stänga världen ute, men det går liksom av sig självt i positiva miljöer. Annars måste jag nog (ännu) ta hjälp av någon teknik (andning, meditation eller sånt) för att riktigt landa. Och då är frågan om jag kommit till lugn eller ända till stillhet ❤️
GillaGilla
Jag brukar kallar det ”bubbla”, att jag kommer in i min bubbla och världen utanför finns där och jag ser och hör den och iakttar allt men det stör mig inte, men det är inte så lätt. Bäst är det när jag kommer in i min ”fotobubbla” då jag vandrar i större städer och jag registrerar allt runt mig och fotar människor, detaljer och annat spännande i stadsbilden. På gå/löpbandet på gymet och promenader i skogen blir det också en typ av stillhet/bubbla. Men jag gillar nog den där bubblan i stadsbruset bäst. 🙂
GillaGilla
Ja, att vara i en ”bubbla” känns som en bra beskrivning också för mig. Och din beskrivning med att vara i en bubbla i en stor stad får mig att tänka på tillfällen när jag njutit extra mycket av stora städer. Undrar om jag inte då klivit in i just en ”bubbla” vid de tillfällena och precis tagit in så mycket av stadens brus att jag kommit att älska staden för just den stunden.
GillaGillad av 1 person