Om 7 hungrar och om vin till lunch

Jag är mest i huvudet. Hur är det för dig?

Det är lätt att höra sina tankar, både de sanna och rena lögner. Kanske för att de är rätt högljudda. Ofta litar vi också helt på tankarna, fast de kan ljuga rätt friskt.

Men om kroppen hör av sig och hojtar att den har värk eller är trött; ja, då är det som att vi inte vill tro på den, istället kör de flesta på lite extra.

För en del slutar det med en smäll; kroppen säger ifrån.

Andra fortsätter att kämpa på, slå dövörat till och intala sig att ”det blir bättre i nästa vecka”.

Men det är ju helt galet. Vad är det för liv vi ger oss själva? Är meningen med livet verkligen att människan ska ”gå på knäna”?

Nu kom jag in på ett sidospår, men ändå inte. Jag ska ju skriva om äkta hunger och ”falsk” hunger och om att känna tillit till kroppens förmåga att tala om vad jag behöver stoppa i mig.

Men visst ser ni likheterna med vår oförmåga att känna tillit till kroppen också i andra sammanhang? Nog borde jag kunna lita på den som andas åt mig när jag sover! Plus allt annat som kroppen bara gör av sig själv.

Mindful eating handlar om att lära känna sin kropp och de behov den har. För naturligtvis vet kroppen vilken mat den behöver och exakt hur många kilon den behöver väga för att må som bäst och fungera bra. Bara vi lyssnar efter de äkta hungersignalerna och inte går på vad som helst.

Som så mycket annat så handlar det om att öva. Och åter öva. Öva att se igenom falska behov; som t ex ögonens hunger som lätt får oss att lägga upp för mycket på tallriken. Eller näsans hunger som glatt suger i sig doften av nybakat bröd på ICA och envist påstår att butiksbakat borde vi köpa.

Mindful eating är inte bara ett sunt alternativ till dieter av olika slag; det är också ett roligt sätt att lära känna sig själv och minska stressätandet, godissuget, känsloätandet, tröstätandet, det sociala ätandet och alla andra ätanden som ger våra kroppar övervikt.

För ett år sen var vi ett litet grupp kvinnor (förstås 😉 ) som hade en studiecirkel i mindful eating i min ateljé. Medvetenheten ökade verkligen om varför vi äter som vi gör, och varför vi väljer att äta i vissa situationer. Trots att vi inte är hungriga!

Flera av oss vill göra ytterligare en kurs tillsammans någon gång framöver. Jag är en av dem; men jag insåg också att min värkande och trötta kropp skulle må bra av att snabbt förlora runt 10 kilo.

Jag valde den enkla vägen för att komma till ett snabbt resultat, dieter utformade av Ulrika Davidsson. Det är inte ett val som jag är särskilt stolt över, men kroppen mår jättebra av viktnedgången. Och jag har lärt mig massor av nya underbara recept.

Men nu då? Inte kan jag fortsätta med KickStarter, fasta, dieter på 800 kalorier/dagen eller andra dieter som växelvis består av svältdagar och goda dagar med både vin och efterrätt. Fast jag ser att det är många som är inne i denna Kickstart-karusell.

Jag antar att ni förstår hur jag tänker; för nu får ett hemsnickrat program i ”medvetet ätande” ta vid. Jag blandar friskt från flera olika program, men låter den nya boken ”Att äta. Steg för steg i 8 veckor med mindful eating och självmedkänsla” vara den röda tråden.

IMG_4615 - kopiaIgår tog jag mig an en övning som kallas för 7-hungerövningen. Syftet är att utforska ”vem som är hungrig därinne?”. Det finns många att välja på. Ögonen. Näsan. Munnen, Magen. Cellerna/kroppen. Sinnet/tankarna eller hjärtat/känslorna. (Ibland pratar man också om öronens hunger och fingertopparnas hunger). Men bara magens och cellerna/kroppens hunger är sån hunger som borde tillfredsställas med mat och dryck.

Framför mig på bordet la jag ett tudelat bröd med ost och gurka. Och så började jag:

Hur hungrig är jag, på en skala mellan 1-10, baserat på vad mina ögon ser? Det blev en 8:a. Sen luktade jag på mackan. Gurkan doftade ljuvligt. Som på mackan på barndomens simskola, så näsan sa 7. Magen sa 8; den var hungrig. Cellerna/kroppen sa 9; oj.

Tankarna/sinnet sa att det grova brödet, osten och gurkan verkar nyttigt och att den första delen av frukosten (några timmar tidigare) behövde kompletteras nu. En 7:a blev det. Och till sist hjärtat/känslornas hunger. Var mackan lugnande eller kanske tröstande? Nej. För hjärtat kändes mackan rätt ointressant. Men eftersom magen och cellerna (de enda som kan känna ”riktig” hunger) var hungriga så tyckte hjärtat att det var bra att jag åt de båda brödhalvorna.

Ja, ungefär så där kan man resonera. Inte så spännande kanske, men ändå rätt intressant att utforska de olika typerna av hunger.

Till lunchen blev det mer spänt. För plötsligt var det en av hungrarna som kom på att det vore gott med ett glas vin till avokadosalladen. En torsdag. Mitt på dagen. Hemma vid köksbordet.

”Ja, varför inte. Vin är gott till sallad. Och du kan ju ändå inte köra bil, eftersom du har ett nyopererat öga. Passa på, vetja”.

Oj, tankarna får man verkligen se upp med.

Känslorna däremot sa direkt ifrån, ”är du galen. Vin mitt på dagen, mitt i veckan… Det är sånt som gör kvinnor till vinalkisar”.

Magen och cellerna verkade inte ha någon större längtan efter vin och efter känslornas utbrott blev det lätt att fylla på glaset med kranvatten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s