Ögonhungern; är den att lita på?

”Titta så gott det ser ut”, ”Å vilka vackra bullar”, ”Titta, titta, titta…”. Ögonens förmåga att få oss att stoppa något i munnen är fenomenal. Vem har inte lassat tallriken överfull vid ett lockande julbord eller en vacker sommarsupé? Eller tagit en bulle till; bara för att det ser så gott ut!

Jan Chozen Bays är barnläkare och en förgrundsgestalt inom mindful eating. Hon har funderat ut att vi har nio olika hungrar, till exempel ögats hunger, hjärtats hunger (känslorna), munnens hunger, magens hunger och tankarnas hunger.

Det rimliga borde väl vara att vi äter därför att vi är ”äkta” hungriga? Men inte är det så. Vi äter också av (säkert) hundratals andra skäl. För att lugna oss, för att trösta oss, för att vi har det tråkigt, för att…

Men vilka hungrar kan man egentligen lita på? Ögonen till exempel; är de pålitliga?

Till lunch igår åt jag soppa. Och en macka. En rätt typisk lunch hos mig. Ändå kan upplevelsen och mättnaden efter en lunch bli så olika beroende på hur jag äter. Titta på de här både bilderna så förstår du kanske hur jag menar:

Bild 1 – snabblunch med tidning och mobil i högsta hugg.

Bild 2 – samma lunch, men framdukad på ett sätt som inbjuder till att äta långsamt och njuta av varje tugga.

Visserligen är det några gurkskivor och fem små tomater mer i bild 2; men skillnaden är ändå marginell. Ändå är jag så övertygad om att måltid två mättar så mycket bättre än ettan.

En snabblunch där jag fastnar i mobilen eller tidningen innebär oftast att jag säger ”hoppsan, vaddå… var är maten… har jag redan ätit upp den….”. Och inte känner jag mig särskilt mätt. Mer än en gång har jag tagit en macka till vid en sån måltid.

Jag åt lunchen uppdukad som på bild 2 igår. Innan jag började äta lät jag ögon få sitt; grönsakernas färger, blommorna, ljuset, duken och till och med den lilla kvisten färsk timjan. Ögonen fick det de ville ha; de signalerade sen lugn och lite mättnad till kroppen, utan att de fick en enda kalori 😉

Ögonen kan bli nöjda utan att jag stoppar maten i munnen. De är liksom mer fascinerade av färg och form. Det kan man verkligen utnyttja! Bara man hejdar sig lite. Jag tänker på uttrycket ”jag blir mätt bara jag ser all den här maten”.

Jag blir allt bättre på att låta ögonen få ”smaka” innan jag börjar äta.

Det går att luras också; Små tallrikar och små uppläggningsfat ger hjärnan bilden av mycket mat. Och hjärnan vill ju ha mycket! Så vill du äta mindre är det logiskt att använda små tallrikar. Och behöver du äta mer gäller förstås motsatsen.

Varför färgerna på maten påverkar oss så mycket? Jo, jag läser mig till att de delar av syncentrum som har med färg att göra har direkta förbindelser med känslocentrum i hjärnan. Hur lockande är en kokbok i svartvitt? Eller en matannons i svartvitt? Nä, nog bidrar färg till att jag lagar mer och äter mer.

Så går det att lita på ögonens hunger? Nja… det är tveksamt.