Kan jag lita på min kropp?

Måste jag vara ”morsa” till min kropp? Eller är den så smart att den är värd att lyssnas till?

Innerst inne vet jag att svaret på den första frågan är NEJ; min kropp är smartare än mina tankar och känslor. Och jag vet att svaret på den andra frågan är  JA; kroppen är värd att lyssna på eftersom den alltid talar sanning. Kroppen känner det den känner, den lever i nuet och hittar inte på några efterkonstruktioner eller gör en massa antaganden. Gör det ont i foten så gör det ont i foten! Basta.

Men ändå beter jag mig tvärtom. Visst är det märkligt! Jag hör till de som är mer i huvudet än i kroppen. Tankarna sjabblar och överröstar varandra. De klurar ut de mest fantastiska idéerna. Meditation och praktiska mindfulnessövningar gör att jag ändå håller mig på jorden mest hela tiden.

Men lyssnar på kroppen? Nä, det gör jag bara när den gastar så högljutt att det är omöjligt att vifta bort oljudet. Det har hänt några gånger. Som när höften gjorde så ont att den behövde bytas. Eller när migränen gör att jag lindar armarna runt huvudet för att trösta det. Eller som för något år sen när hela kroppen var så tröttkörd att det värkte mest överallt, artrosfingrarna gick knappt att böja, jag var trött, trött, trött… svettades vid de mest konstiga tillfällena, magen sa ifrån, blodtrycket var däruppe – humöret därnere… Ja, ni hör hur galet det kan bli!

Men nu ska jag inte belasta den här bloggen med en enda rad till om sjukdom och elände utan att istället se framåt. Jo, en liten grej till. Faktiskt! Jag har ju precis opererat mitt öga, tagit bort ett membran som skrynklar till gula fläcken och gör att det mesta ser krokigt ut. Nu är det ”rehabtid” och jag har plötsligt fått en massa tid då jag inte vet vad jag ska göra. Lite stressande 😉

Upptäcker att jag med mina tankar eller känslor inte kan göra särskilt mycket för att påskynda ögats läkning. Det blir att vänta på kroppen, och att den gör det den ska ❤

För att ha något vettigt att göra (och inte sukta efter att gräva i trädgårdslanden… förbjudet) får jag tanken att sätta mig in ordentligt i mindful eating. Vännen Veronica och en kollega till henne har skrivit boken ”Att äta” som just är min bibel, tillsammans med ett par andra böcker om mindful eating.

Som för så många andra har kilona också långsamt smugit sig på mig i takt med att åldern ökat. Suck. Och jag som älskar ”det goda livet”. Och god och ren mat. Och att laga mat. Plötsligt vägde jag mer än vad kroppen gillade att bära. Ja, så var det faktiskt. För nu när jag gått ner 10-12 kilon så bär den mig lätt fram igen och jag har i det närmaste varit helt fri från värk i händer och artrosknä sen sent i höstas.

Jag gjorde som många andra gör just nu för att gå ner i vikt. Ville ha snabbt resultat. Så det blev Kickstart under några veckor med ett program av dagens populäraste ”bantningsguru” Ulrika Davidsson.

Räkna kalorier, äta mycket mindre än vad kroppen ville ha, äta exakt enligt meny, handla enligt inköpslista. Bli nästan helt fixerad vid kosten.

Det går nog att leva så. Kickstart på kickstart. Kontroll. Mer kontroll. Lite dikeskörning. Och sen kontroll igen. Och en ny Kickstart. Många lever så.

Och gudarna ska veta att menyerna i Ulrika Davidssons program har de mest underbara rätterna. Vi har verkligen vältrat oss i god mat. Omväxlande med svält!

Men nu ska jag prova och se om det går att växla in på en annan väg. En sundare väg. Den som handlar om att det finns många olika former av hunger; sju eller nio brukar man tala om. Om de är sju så är det dessa; Ögonens hunger, näsans hunger, munnens hunger, magens hunger, cellerna/kroppens hunger, sinnet/tankarnas hunger och hjärtat/känslornas hunger.

Cellerna/kroppens hunger och magens hunger går förstås utmärkt att tillfredsställa med mat. Men de andra?

Jag brukar ”trampa upp en stig” till kylen och skafferiet när jag känner mig stressad. Nötter, frukt, ostbitar…. det mesta hittar sin väg till min mun när det kör ihop sig. Det är lugnande att tugga på något. Men kanske finns det andra sätt?

Imorgon tänker jag skriva om ÖGATS HUNGER. Upptäckte en del intressant när jag åt lunch idag.