Tillbaka till ”när det var bättre. Som förr”

Ibland blir jag rejält matt och trött över alla prylar vi har. Allt som trängs och döljs bakom stängda dörrar och som är nedtryckt i lådorna. Utan någon större organisation. Allt som sparats för att ”det kan vara bra att ha”.

Jag tror att besökare hos oss tänker att vi är rätt sparsmakade, inte har så mycket ”pynt” och att det finns rymd och luft i vårt hus, trots att det är litet. Det kan vi tacka den öppna planlösningen för, och att det är högt i taket i vardagsrummet. Och att vi brukar ”plocka undan” när gäster är på gång. Men det var ju länge se vi hade gäster nu…

Jag slås allt oftare att det är ”för mycket”. För mycket av det mesta. Alltifrån smutstvätt till läppstift som inte är snygga. I garderoberna trängs kläder som sällan kommer ut på vift. I linneskåpet blandas manglat med ostruket. I groventrén ”regnar” handskar och kepsar från hyllan när man letar efter två som hör ihop. Från badrumsskåpet kraschar flaskor i tvättstället när jag försöker komma åt något som står ”bakom”.

Det känns verkligen som att det är dags för att RENSA & RÖJA för att få mer plats för själva livet. Och att få lite bättre flöde i sånt som t ex tvätten, städningen och lämna till återvinning. För visst är det märkligt att högen-med-gamla-tidningar måste rasa ut på groventrégolvet eller en tom vinflaska måste gå sönder innan papper och glas hamnar i sopcontainern vid ICA eller på tippen.

Så som en skänk från ovan råkade jag köpa M magasins nya tidning: ORDNING & REDA. Det skulle kunna stå ”Till Åsa” på den!

Intressant. Tilltalande.

Och jag kan inte låta bli att tänka tanken att ”det var bättre förr”.

Då – när det inte var så mycket prylar.

Då – när tempot var annorlunda.

Då – när kläderna hängde strukna i garderoben och inte låg skrynkliga i tvättstugan.

Då – när man hade 1 badlakan. Inte tio.

Då – när kläder lagades, strumpor stoppades, skorna fick block i sig när de vilade.

Jag städar badrumsskåpet. Rensar. Kastar. Också läppstiften jag inte använder hamnar i soporna. (Tänk att jag aldrig kan hitta rätt röda färg).

Jag tvättar.
Jag stryker.
Jag slänger gamla kuddar.
Jag slänger gamla lakan.
Jag plockar ihop gamla mediciner som ska åter till apoteket.

Jag GÖR – för att sen bara kunna VARA!