Kan loppis bli min grej?

Har man tagit fan i båten får man ro honom i land. Ja, visst är det så.

Så nu har jag packat lådorna med allsköns fina, men för mig inte behövda, saker. Om en stund drar jag på loppis.

Sälja på loppis? Nä, det är inte min grej. Loppis är överhuvudtaget inte min grej. Inte ens som köpare. Men vid ett tillfälle då jag handlade först och tänkte sen slog jag till på ett bord på Loppisen i Bålbrohallen här i Rimbo. Idag mellan 10-15. (Kom, vetja).

Klart att jag ångrade mig rätt snabbt, men har man tagit fan i båten… Ock kanske kan det bli riktigt kul. Ändå. Just därför att jag inte har några förväntningar.

Och jag älskar ju att prata med folk. Vid djupare eftertanke kan det här kanske bli en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag kan ju i alla fall försöka göra den till det.

Jag ska sätta möten med människor i centrum. Det blir bra.

Själva försäljningen; nej den känns inte så viktig.

Förresten så ska jag nog åka runt ICA nu på morgonen och köpa blommor och färska kryddor. Borde inte det liva upp mitt försäljningsbord på ett härligt sätt?

Någon behöver kanske en skärbräda eller väggprydnad? Med väldigt fint målade blommor. Och jag tror bestämt att det är Björn Waldegårds mamma som målat den?

Eller skulle det passa med ett par kängor från Gudrun Sjödén? Aldrig använda. Bara provade. Hur kan man vara så dum att man tror att en högersko som känns lite trång ska kännas mindre trång om man går med den en liten stund?