Samtal vid svärmors köksbord

Skulle det inte vara för att hon är på sitt 93:e år så vore det inte märkvärdigt alls. Tänker jag först.

Men, vid lite eftertanke, så är det inte bara åldern som gör denna lilla kvinna stor. Det  är hennes attityd till livet. Och kanske är det också den som gör att hon snart är 93.

Igår slank jag in till svärmor på en förmiddagsfika. Hon har inte lokaltidningen så hon vet inte att det är möss som gjort det kommunal vattnet otjänligt. Så det får jag berätta för henne.

Istället har hon Dagens Industri som morgontidning; så medan jag läste om mössen i NT vid frukostbordet läste svärmor om Trump och Thunberg på det världsekonomiska mötet i Davos.

-Vilken tjej hon är den där Greta, säger svärmor.

Sen får jag höra om ett par andra tjejer; Sasha och Malia Obama. Svärmor berättar om deras första tid i Vita Huset.

-Fast jag kanske inte ska berätta så mycket. Boken är bra. Du kanske vill läsa den, undrar svärmor som hunnit halvvägs in i Michelle Obamas senaste bok.

Vi sitter där vid köksbordet och talar om ditt och datt, stort och smått. Äter svärmors bullar och hembakade kakor. På lördag ska vi på teaterpremiär på Uppsala stadsteater. Och kanske blir det Liljevalchs Vårsalong någon dag framöver. Svärmor tar bussen in till stan tillsammans med vännen Bibi.

-Du kan ju följa med om du har lust, säger svärmor.

-Hur kan du vara så pigg och aktiv, undrar jag. -Vad beror det på?

-Kanske för att jag är nyfiken, säger svärmor.

Jag tänker att hennes nyfikenhet är av den sorten som inom mindfulnessträning brukar kallas för ”en nybörjares eller ett barns sinne”.

Det är det sinnet som hjälper oss att se varje ögonblick som unikt. Får oss att se att ingenting är självklart. Låter oss vara nyfikna och inte låser fast oss i tron att ”vi vet”.

Nybörjarens sinne har någon form av klarsynthet som gör oss mottagliga och hjälper oss att inte missa eller utestänga oss själva från allt spännande som hela tiden finns runt oss. Det handlar också mycket om att se verkligheten som den är och inte som vi vill tro eller önskar att den är.

Fötterna på jorden liksom. Och förmågan att göra det bästa av varje situation.

Och att aldrig sluta längta efter att få uppleva mer.

IMG_6057 (redigerad)Och den här bilden är från 92-årsdagen.

4 reaktioner till “Samtal vid svärmors köksbord

  1. Härligt att läsa – så vill jag bli! 🙂

    Känner igen personlighetstypen, min pappa var likadan – alltid nyfiken, ända fram till sin död.
    Hoppas/tror att jag brås lite på honom…
    Nu i 60-årsåldern känns det så, men man vet ju inte hur man blir längre fram.

    Ditt inlägg och svärmor inspirerar!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.