Skulle det inte vara för att hon är på sitt 93:e år så vore det inte märkvärdigt alls. Tänker jag först.
Men, vid lite eftertanke, så är det inte bara åldern som gör denna lilla kvinna stor. Det är hennes attityd till livet. Och kanske är det också den som gör att hon snart är 93.
Igår slank jag in till svärmor på en förmiddagsfika. Hon har inte lokaltidningen så hon vet inte att det är möss som gjort det kommunal vattnet otjänligt. Så det får jag berätta för henne.
Istället har hon Dagens Industri som morgontidning; så medan jag läste om mössen i NT vid frukostbordet läste svärmor om Trump och Thunberg på det världsekonomiska mötet i Davos.
-Vilken tjej hon är den där Greta, säger svärmor.
Sen får jag höra om ett par andra tjejer; Sasha och Malia Obama. Svärmor berättar om deras första tid i Vita Huset.
-Fast jag kanske inte ska berätta så mycket. Boken är bra. Du kanske vill läsa den, undrar svärmor som hunnit halvvägs in i Michelle Obamas senaste bok.
Vi sitter där vid köksbordet och talar om ditt och datt, stort och smått. Äter svärmors bullar och hembakade kakor. På lördag ska vi på teaterpremiär på Uppsala stadsteater. Och kanske blir det Liljevalchs Vårsalong någon dag framöver. Svärmor tar bussen in till stan tillsammans med vännen Bibi.
-Du kan ju följa med om du har lust, säger svärmor.
-Hur kan du vara så pigg och aktiv, undrar jag. -Vad beror det på?
-Kanske för att jag är nyfiken, säger svärmor.
Jag tänker att hennes nyfikenhet är av den sorten som inom mindfulnessträning brukar kallas för ”en nybörjares eller ett barns sinne”.
Det är det sinnet som hjälper oss att se varje ögonblick som unikt. Får oss att se att ingenting är självklart. Låter oss vara nyfikna och inte låser fast oss i tron att ”vi vet”.
Nybörjarens sinne har någon form av klarsynthet som gör oss mottagliga och hjälper oss att inte missa eller utestänga oss själva från allt spännande som hela tiden finns runt oss. Det handlar också mycket om att se verkligheten som den är och inte som vi vill tro eller önskar att den är.
Fötterna på jorden liksom. Och förmågan att göra det bästa av varje situation.
Och att aldrig sluta längta efter att få uppleva mer.
Och den här bilden är från 92-årsdagen.
Vilken klok svärmor. Sannerligen ett föredöme.
GillaGillad av 1 person
Ja, hon är en liten pärla.
GillaGillad av 1 person
Härligt att läsa – så vill jag bli! 🙂
Känner igen personlighetstypen, min pappa var likadan – alltid nyfiken, ända fram till sin död.
Hoppas/tror att jag brås lite på honom…
Nu i 60-årsåldern känns det så, men man vet ju inte hur man blir längre fram.
Ditt inlägg och svärmor inspirerar!
GillaGillad av 1 person
Låter som att du också har en härlig pappa. Min var lite som din och som svärmor. Jag tror nyfikenhet är en ”förmån” som håller sig kvar.
GillaGilla