”Jag har ingen kontakt med livet längre. Det känns som att jag tittar på”.
Orden är inte mina. Och jag önskar att de aldrig blir mina. Men de kommer till mig igen, nu på morgonen när jag kokar havregrynsgröten och pimpar den med mycket hallon och blåbär. Och morgontankarna sätter fart…
Han som sa ”Det känns som att jag tittar på” är golfjournalisten och TV-kommentatorn Göran Zackrisson. Han som också är en gudabenådad berättare. SVT hade en fin dokumentär om honom häromkvällen. Har ni förresten tänkt på hur mycket bra dokumentärer som SVT producerar?
När jag var liten såg jag mig som gammal sittande i en korgstol under ett stort, åldrat och knotigt päronträd. I skuggan. Sällsamt njutande av dagen. Nöjd med att titta på blommorna, andas den friska luften. Sittande i skuggan.
Det är möjligt att jag kommer att vilja ha det så om några år. Men inte än. Jag tror att Zackrisson i sin beskrivning precis fångat skräcken i åldrandet; utanförskapet.
Ingen gång under livet vill vi vara utanför. Att ”höra till” finns inbyggt i oss sen stenåldern.
För någon månad sen var min vår helt oplanerad. Vad skulle jag göra med dagarna? Skulle de bara komma och gå?
Nu, innan januari ens är slut, är våren och kalendern fylld med spännande aktiviteter. Och bara sånt som jag verkligen VILL göra; allt ifrån att hjälpa älskade sonfamiljen med vardagsbestyr, umgås med familj och vänner, sköta djuren på gården, gå kurser för egen skull och också ”jobba”.
Jag ska ha Mindful eatingkurs med överviktiga. Vi ska ”gräva ner oss” i de verkliga orsakerna till att den som vet hur man äter rätt ändå äter fel. Vi ska fokusera på hälsan och på att må bra. Vi ska kasta ut vågen! Det ska bli så kul att inspirera andra att må bättre; jag längtar verkligen efter att få dra igång den kursen i mars.
Och jag ska gå på örtutbildning och lära mig ännu mer om naturens apotek. Och så ska gå nybörjarkurs i ystning på Skogsbacken Ost. Båda kurserna känns galet spännande.
Och så ska jag förstås träna för Bad Gastein 2021. Viltspår med Frasse, inte heller att förglömma.
Jag ska också, återigen, tänka på att ”tänka först och handla sen”. Inte tvärtom. Jag har en ”tvärtomgrej” som ligger framför mig den här veckan. Jag har bokat loppisbord till Bordsloppis i Bålbrohallen i Rimbo på söndag.
Hur i hela fridens namn kunde jag komma på den idén? Jag är ingen loppismänniska. Men nu ska jag se till att det här blir kul och att jag blir av med en massa onödigt. Varifrån kommer allt onödigt, förresten?
ps: när jag läser den här texten blir jag lite full i skratt. Denna ständiga upprepning av ”Och så ska jag…” Men jag ändrar inte. För det är ju precis så här som jag är… ”och så ska jag…”.
FARMOR NORD 