FARMOR NORD

-Jag har 15 syskon, sa grannen Ingemar när vi kom i samspråk vid brevlådan häromdagen.

När jag idag tar del av debatten om ”rätten till kejsarsnitt utan särskilda skäl” kommer att tänka på Ingemars mor som födde sexton barn.

16 barn!

Var hon rädd någon gång? Gjorde det för ont någon gång? Ville hon verkligen föda så många gånger?

Själv fick jag ett barn; hade gärna fått fler. Men det blev bara en. Tacksam för att han blev. Nu har nyfödda babyn på bilden snart har egna tonåringar. Jag var inte rädd när jag födde honom. Jag var mest förväntansfull.

För det är väl rädsla som gör att så många, som av medicinska skäl inte behöver kejsarsnitt, ändå vill ha kejsarsnitt?

I dagens DN är kolumnisten Hanne Kjöller kritisk till att ”kvinnokören får kejsarsnitt att framstå som en rättighet” och menar att kraven verkligen utmanar hälso- och sjukvårdslagens fundament.

Lagen säger att vård ska ges efter behov och utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.  Icke- medicinskt motiverade kejsarsnitt uppfyller inga av dessa krav. Dessutom är de dyrare, skriver Kjöller.

Hon undrar också vid vilka andra tillstånd som patienter bör ges motsvarande ”rätt” att välja en onödigt dyr behandling? Och hon pekar också på att bristen på operationssköterskor begränsar tillgången på bemannade operationssalar och frågar: ”Ska kvinnor med gynekologisk cancer strykas från operationsprogrammen för att ge plats åt friska kvinnor som inte behöver vara där?”

Jag blir nyfiken på nätverket ”Rätten att välja kejsarsnitt” och en av dess talesperson, Sandra Centerwall, som hävdar att ”det är ett fysiskt och psykiskt övergrepp att tvinga någon till vaginal förlossning”.

Övergrepp, tänker jag. Men barn är väl ett eget val?

Jag klickar mig till Facebookgruppen ”Rätten att välja kejsarsnitt” som just nu har 3 786 medlemmar. Tänker gå med i gruppen för att följa frågan och för att förstå mer. Men det blev stopp direkt. Ärlighet är viktigt för mig.  Lögner är det värsta jag vet. Så vad skulle jag svara på den här inträdesfrågan:

Stödjer du alla som önskar föda med kejsarsnitt, oavsett vilka skäl de har? Detta är grunden som alla medlemmar delar. ”Ja” räcker som svar.

Jag avbröt min förfrågan. För just nu har jag faktiskt ingen bestämd åsikt. Det lutar åt ett ”nej”. Eller kanske ett ja?

Det handlar om våra gemensamma hälso- och sjukvårdspengar och hur de ska användas. Tål att fundera på. Jag tror att jag ska fundera lite mer på den här frågan. Den är mycket intressant.

Avslutar dagens inlägg med Kjöllers kolumnavslutning:

”Tycker man inte att förlossningsplågan står i proportion till glädjen över att få ett barn, bör man kanske fundera på om inte en hund är ett bättre alternativ”. Eller köpa ett snitt på en klinik för egna pengar?