Och så stannade tiden…

Klockan är redan sen. Men eftersom jag gärna vill blogga varje dag, när jag nu är igång igen, så kommer här några få rader.

Jag hade tänkt skriva om att jag inte förstår konflikten mellan skolmedicinen och komplementärmedicinen. Eller om min kära moster Kerstin som jag hälsade på idag.

Men när jag kom hem från besöket hos Kerstin berättade Roffe att en jämnårig vän är död. Han är ingen nära vän, men en vän som jag kommit att uppskatta mycket. Och plötsligt kändes konflikter kring antioxidanter väldigt oväsentligt.

Jag njuter istället de vackra rosor jag köpte idag och tänker på vännen Janne som borde fått njuta en stund till av livet här på jorden.

Vi vet inget om morgondagen. Därför känns det viktigt att vara rädd om varje dag.

Varje dag.

Tänker du också så?

Tänker så; varje dag?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.