Jag sprayar Flower Freshener över mitt morgontrötta ansikte.
Tittar ner i handfatet och tänker direkt ”varför är det alltid jag som måste göra rent tvättstället. Om jag bara låter bli… hur smutsigt kan det då bli innan Roffe tar fram svampen?”
Han ser inte sånt. Eller ser han? Och tänker att ”^Åsa fixar det”. Som hon gjort i över 40 år nu. Jag fnissar lite åt tanken att låta handfatet bli smutsigare och smutsigare. Och hoppas ”vid Gud” att ingen tänker att jag är bitter. Över att det mest är jag som använder svamp i handfatet.
Jag tänker istället på att vi under livets gång skaffar oss vanor och rutiner. Med tiden blir de så självklara att vi inte ens noterar att de finns.
Åsikter kan vara som vanor och rutiner. Har de väl fått fäste så sitter de där.
Jag har alltid tyckt att färgade lampor inte hör hemma i trädgårdar. Men den här vintern är grannens färgade ljusslingor som magneter.
Jag har svårt att se mig mätt.
FARMOR NORD 