Hur lyssnar man fort?

Fort är bra!
Skynda.
Lägg på ett kål/kol så hinner du mer!
Det är så mycket som måste hinnas.

Jag har bråttomsjukan, trots att jag inte behöver ha den. Den sitter i. Är den kronisk?

Jag skyller på konsulttiden. Räkna timmar. Fakturera.
Det är länge sen nu. Hur länge får man skylla på något som hände för länge sen?

Bråttom hänger kvar. Vill  bli klar. Tidsandan vi nu lever i uppmuntrar det som blivit en vana. Fort, fort.

Men jag har blivit ”bättre”. Försöker så ofta jag kommer på ”mig själv i farten” att stanna upp. Att lyssna på min egen inre rytm.

Jag fick tips om en bok av psykoterapeuten och prästen Göran Larsson. Den heter ”Rötter och Vingar. Att leva sannare, modigare och helare”.

Tipset var att lyssna på den. Men jag tror att jag ska skicka efter boken. Så att jag kan ta in den i min egen takt.

Rötter och vingar; men det är ju mitt uttryck. Är det också hans? Jag ”fann”det för många, många år sen. När Marcus var liten. Då tänkte jag; vad är det jag fått som jag vill föra vidare till de som kommer efter mig? Jo, just värdet i och att leva med sina rötter och vingar.

Jag blev förstås nyfiken på denne Larsson, googlar och hittar en intervju med honom från en bokmässa. Där han pratar om boken. Han ställer också så många bra frågor kring att ”fort är bra”.

Hur tröstar man fort?
Hur lyssnar man fort?
Hur möts man på djupet fort?
Hur läker våra sår fort?

Larsson berättar också en helt underbar historia. Den kommer här:

Det var en gubbe som skulle bli opererad på Torsby lasarett. Den unga doktorn sa uppmuntrande till den gamle mannen:

”Förr låg man inne i 14 dagar för en sån här åkomma. Nu gör vi den med lokalbedövning och titthålsoperation och när bedövningen har släppt så kan du gå på toaletten och om du orkar kan du gå till cafeterian. Och du kan ta en liten promenad i korridoren. Ocxh om du orkar det så kan du åka hem”.

Gubben tänkte nog en liten stund. Och sen sa han:

”Gör det något om man lägger sig ner en liten, liten stund under själva operationen?”