on

Påståendet att ”liten tuva stjälper stort lass” är rätt nedslående. Jag testar att göra det mer positivt. Då skulle det kunna bli att ”liten förändring bäddar för gott resultat”.

Vi känner igen ”tjatet” från de som gått från soffhäng till gym, från våra sjukgymnaster och från varenda hälsomedia: Lite är bättre än ingenting alls!

Men idag blir det ändå få ord om träning. Förresten så ”slickar” jag fortfarande ”såren” efter vattengympan häromdagen. Träningsvärken i vadmusklerna får mig fortfarande att stappla de första stegen när jag reser mig.

Nej, jag tänker skriva om andra små förändringar. Som jag hoppas får betydelse. Den första handlar om att dricka vatten.

Jag har inte fastnat i ”vattendrickarepidemin”;  som gör att mänskligheten i tid och otid bär omkring på vattenflaskor. Senast uppmärksammade jag på den vid vattengympan. Alla, inklusive instruktören, hade vattenflaska och drack många gånger under passet. Alla förutom jag. Hade inte tänkt på det innan passet; och vet ni, jag överlevde utan flaskan.

Men hemma på köksbordet har jag vatten.

img_5679

Normalt behöver vi cirka en och en halv till två liter per dygn, utöver den vätska som finns i maten. Vissa dygn behöver vi mer, om det är varmt eller om vi jobbat hårt.

Och hur vet jag att jag druckit lagom eller för lite? Törstkänslan är ingen vidare mätare, säger de som är riktiga experter. Istället ska jag, för att ha koll på vätskebalansen, inspektera mängd och färg på urinen. Om jag kissar några gånger per dag och urinen är ljusgul, ja då dricker jag lagom mycket.

Jag har kommit till slutsatsen att jag dricker för lite, även om jag dricker en hel del te och kaffe. Så sen några veckor tillbaka har jag vatten står framme på köksbordet.

Och kanske är det ett ”bondfångarknep” att ha vacker karaff, vackert glas och blad & smaksättning i vattnet. Men jag går på det! En liten förändring som ger resultat.

Och nu ska det handla om skor.

img_5793

Den andra ”lilla” förändringen är bytet av skor när jag går mina långa promenader med Frasse. Jag har äntligen ställt de varma, tunga vinterstövlarna åt sidan och lever mitt liv i de älskade Blundstone- kängorna.

Jag har faktiskt två par Blundstone i omlopp. Ett fin-par som jag kan tänka mig att också använda till finklänningen. Roffe suckar åt sådana ”tilltag”.

Så till för några dagar sen travade jag runt i Blundstone tillsammans med Frasse. Tills någon sa ”är de inte lite väl hårda? Ger de någon svikt”?

Nu har jag tagit fram vandrarkängorna och kör med dem istället. Och jag tror att det är ett bra val. Det känns lättare att gå. Sviktar. Jag dansar nästan ibland. Och ibland får jag inte ens ont.

Skobyte; en liten förändring som kanske kan betyda mycket?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.