”Ska jag ta glukosamin eller nyponpulver”, undrar patienten som har artros.
”Det finns inget vetenskapligt stöd för det, men du kan ju alltid testa”, säger doktorn. Som både tänker utanför den skolmedicinska boxen och håller sig därinne.
”Eller ska jag ta Alvedon (paracetamol)”, undrar patienten.
Då borde doktorn säga: ”Ja det kan du göra. Men det finns ett väldigt lite vetenskapligt stöd för det. Fungerar ungefär lika bra som placebo”.
Men det säger inte doktorn.
Patienten går förhoppningsvis nöjd från läkarbesöket. Doktorn skrev ut paracetamol. Och kanske också lite naproxen, att ta till ibland. Om det behövs.
Tro nu inte att jag här ”slår ett slag” för just glukosamin eller nyponpulver. De får bara tjäna som exempel. Jag skulle lika gärna ha kunnat skriva benbuljong, grönläppad mussla, älggräs eller gurkmeja.
Men jag tycker att det är märkligt att Paracetamol rekommenderas så ofta vid knä- och höftartros, trots att studier på senare år har visat att det är ineffektivt vid artros.
Jag tänker att det kan bero på att vi människor är så funtade att ett recept från doktorn fortfarande har status och att respekten för vita rocken sitter i sen vi var små. Och att doktorn åtminstone fått oss lite gladare. Eller?
FARMOR NORD 
Lämna en kommentar