Oj så det skvätte och vågade sig.
Runt de andra kvinnorna i bassängen.
De skuttade som ystra kalvar.
Själv koncentrerade jag mig på kontroll och kvalitet.
Då blev det nästan inga vågor alls. Och inget skvätt.
Men trots att jag slog dövörat till och inte ökade tempot som instruktören hetsade fram så har mitt högerknä värkt i natt.
Jag är så tacksam för att artros-gyminstruktören Carolines uppmaning att hela tiden tänka på kvalitet och kontroll i träning har gått fram till mig. Annars hade jag lätt dragits med i tempot och svallvågorna vid gårdagens vattengympa. Vännen Berit kunde inte gå på sitt pass och tyckte att jag & min artros kunde ta hennes plats och prova på om vattengympa var något för oss. Igen!
Efter höftbytet för fem år sen gick jag på vattengympa våren därpå. Antar att det var sommarupphållet i badhuset och den fantastiska känslan av att vara ”frisk” som gjorde att jag inte fortsatte när hösten kom.
Nu är det dags för sommaruppehåll i vårt badhus igen; men till hösten borde jag kanske försöka norpa åt mig en plats. Platsjakten lär vara i samma nivå som jakten på riktigt bra konsertbiljetter. Fem minuter efter det att platserna släpps, några veckor innan kursstart, är de slut.
Det är skönt att jobba med kroppen i vattnet. Och lite lurigt. För även om det finns ett bra motstånd i vattnet så är många rörelser lättare i vattnet än på land. Så hela passet släppte jag inte tanken på att göra övningarna/rörelserna korrekt utifrån vad min kropp klarar av.
Då och då fick jag tanken att om jag varit en betraktare och stått och tittat på det som hände i bassängen så skulle jag tycka att ”det ser lättare ut för Åsa än för de andra”. Kanske har jag fel, men kontroll & kvalitet gör nog att det blir mer harmoni i rörelserna (och bättre träning?) än om man bara ”ger järnet”.
Värken i knät har mojnat nu på morgonen. Men vadena; vad var det som hände med vaderna?
Hämtar tigerbalsam.
Det känns bra. Och luktar starkt.
FARMOR NORD 