Morgonen gryr och benen bär

Bara benen och ögonen fungerar så får det bli hur det vill med resten.

Är det klokt att tänka så? Jag tänker och säger det ofta.
Till och med allt oftare.
Kanske därför att spring i benen och bra syn inte längre känns helt självklart.

Just den här tiden på året, när värmen kommer åter och solen har hunnit före mig, även om man går upp vid 5, känns det viktigare än annars att benen bär.  Då bidrar de verkligen till livskvalitet.

Så tacksam för att de fungerar hyfsat. Och för att ögonen ser.

För en lite stund sen stoppade jag mina bara fötter i stövlarna, satte på mig den tjocka vinterjackan och gick ut och fodrade hästarna.

img_5376

Pyjamas under? Yes. ”Enkel klädsel” är en sak som är bra med våren och att bo på landet. Man behöver inte klä sig så noga när man snabbt ska uträtta en del av morgonbestyren. Dock är jag lite tveksam till att gå i pyjamas till brevlådan, den ligger lite väl långt bort för det.

img_5383Morgonen är kall. Termometern i stallet står på minus och Jonsmessa har en härlig frost-topping på rumpan.

Jag dröjer mig ändå ute, trots kylan. Morgonen är krispig och halmen frasar under vinterstövlarna när jag lägger ny fin halm över kornas bajsmockor i ligghallen.  (Jo då, fortfarande i pyjamas….)

Minns ni Ronja Rövardotter och när hon såg skogen för första gången? Ronja ”skrattade tyst bara för att älvar och skogar fanns. Hon kunde knapp tro det, tänk att så stora träd och vatten fanns, måste man inte skratta då?” Jag tycker att det är lite så det känns; nu när jag möter naturen och våren på nytt.

Jag är lik min pappa. Har ärvt mycket från honom. Allt ifrån ett oftast gott humör, behovet av att ständigt ha något ”knepigt” att lösa, kärlek till naturen och insikten att ”ingenting är omöjligt” till att kroppen börjar säga ifrån. När pappa dog hade nästan allt viktigt tagits ifrån honom; han kunde inte gå, kroppen värkte, ögonen såg inte längre och hans hörsel hade klingat ut.

Vi ärver både det som ‘är bra och det som är dåligt. En del kan man protestera emot och göra något åt. Ibland skjuta upp. En del är det bara att acceptera.

Jag är rätt bra på acceptans. Men gudarna ska veta att det inte är samma sak som att gilla det.

Ojsan; nu blev det väldigt allvarligt. Fast allvar kan nog behövas ibland. Liksom morgonens första kopp kaffe och en promenad med hunden.

Ska hämta tidningen också. Omklädd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.