Händerna till vänster tillhör farmors farmor. Händerna till höger tillhör farmors mormor.
Jag tittar ner på mina egna knotiga artrosfingrar. Likheten med knotorna på farmors mormors händer är stor. Och jag vet också att Mor Hansson, som hon kallades i byn, var lite stel i ena benet.
Om den lilla gumman till vänster, farmors farmor, berättas att hon led mycket av värk.
På äldre dar satt hon ofta på spiselhällen om nätterna och värmde sig vid brasan. Så kokade hon sig en kopp starkt kaffe, då tyckte hon att hon kände sig bättre.
– En medicin som flitigt användes för yttre bruk, ja även att ta in, var Kamfer-Brännvin, berättar farmors syster Frida i sin skrift ”Från gamla tider”.
När jag tittade närmare på kvinnornas händer såg jag också att farmors farmor har ringarna kvar på sina fingrar. Hos henne satte sig kanske inte värken i händerna. Eller var det så att hon till sist inte fick av sig ringarna? Men hennes fingrar ser inte så knotiga ut.
Sen flera år tillbaka kan jag inte använda mina egna ringar. Och inte heller någon av de ringar jag ärvt från kvinnorna före mig. En del av er har säkert tidigare sett armbandet som jag för några år sen gjorde av ringarna; en ring är min, två är från mamma, där finns en ring från farmor, en från mormor och en ring som jag tror är från min morfars mamma.
FARMOR NORD 