Varför ”springer” jag i onödan?

Morgonens första kopp kaffe. Men kaffemaskinen säger ifrån. Den vill först bli tömd på gårdagens sump och sköljvatten.

Suck.

Jag drar ut ”droppskålen”, tömmer snabbt kafffesumpsbehållaren i sophinken och restvattnet i diskhon. När jag är på väg att trycka i droppskålen i maskinen igen stannar jag mitt i rörelsen.

Ska jag inte göra ren droppskålen?

Det här ett så litet exempel som ändå visar så tydligt på hur bråttom jag tyck ha här i livet. Trots att jag kan fastna vid mobilen/datorn i långa stunder. Fastnaglad. Men jag hinner inte ge en minut till disk.

Jag slarvar ofta med att rengöra den där droppskålen, maskinen fungerar bra ändå; bara den är tömd på restvatten och sump.

För en utomstående betraktare kan detta synas ytterst trivialt. Inget att fästa sig vid. Men nu när jag börjat fundera både på stort och smått här i livet får en sån här liten sak betydelse. För den visar på något….

‘Jag kan säkert hitta fler vardagsexempel på min bråttom-sjuka.
Att inte riktigt göra klart.
Att inte riktigt göra så bra som det går att göra.
Skynda vidare.

Jag brukar säga att jag är en starter, en entreprenör, en som har många boll i luften samtidigt.

Numera är jag inte riktigt säker på att det är bästa, roligaste och friskaste sättet att leva på.  Det kanske till och med är frihetsberövande. Definitivt kortisolhöjande.

Solen börjar gå upp nu. Frasse sover på soffan här i arbetsrummet. Jag har hunnit med två koppar kaffe.

Om jag gjorde ren droppskålen? Ja, visst. Med diskmedel och diskborsten.