Jag vill stilla mig en stund varje dag. Genom att meditera eller göra någon mindfulnessövning. Liksom hinna ifatt mig själv. Veta var jag är någonstans.
Under vissa perioder är det ett väldigt bra flyt på stillandet, sen kommer dagar och perioder då jag bara springer på och ”glömmer” allt vad närvaro i nuet eller att vända mig inåt innebär. Det är synd att det blir så.
Jag vill gärna att meditation, medveten närvaro, eftertänksamhet och långsamhet ska vara en del av mig. Men jag glömmer att det inte är en självklarhet, utan något som måste tränas. Varje dag. För då blir det också bra.
Samma sak är det med mindful eating. Det är inget man lär sig och tror att det sen ”sitter”, också det är något som man övar, gör och lever i. Varje dag. Då blir det bra.
Om exakt en vecka startar jag upp en ny ”kurs”/omgång i mindful eating i facebookgruppen ”Medvetna ätare”. Vi jobbar under 16 veckor utifrån en bok som heter ”Att äta”.
16 veckor; tänker kanske någon. En så lång kurs. Men egentligen är det ju ingen kurs, utan sexton veckors stöd i den livsstil man valt.
Jag upptäcker att jag själv börjar ladda för ”kursen”, trots att jag gjort den tidigare. Jag borde ju kunna.
”Men icke, sa nicke.”
Man blir liksom aldrig fullärd och dessutom så behövs stöd, självuppmuntran och energipåfyllning; redan gjorda kurser och lästa böcker till trots.
Och jag känner att ny energi och längtan börjar rinna till. Övningar som jag gjort förr, men som sen glömts bort eller ersatts av andra väcks till liv igen när jag börjar bläddra i kursboken.
Jag gör en övning som heter ”Självmedkännande andning”, 11 minuter lång. När den är klar har jag ”landat” så mycket att jag vill ha mer. Så det blir en ”Andningsmeditation med uppmärksamhet på tankar” också.
Jag tror att jag grundat rätt bra för den här dagen. Frasse och jag har redan varit ute en gång. I mörkret. Men nu stiger solen, himlen är blå och dimman ligger över Danskens ängar. Det blir nog en bra dag. Idag oxå. Vi måste snart ut en gång till.