Sagan om det efterlängtade runda Ägget

ägget

Jag tycker om sagor och berättelser. Så jag vill gärna ge er en ny lördagssaga. En travesti på Byggare Bob.

Filmerna med den tecknade Byggare Bob sändes i Bollibompa för en massa år sen. Minns ni att det kunde gå hur tokigt som helst på byggarbetsplatserna om inte Bob var där?

bobMaskinerna, till exempel den gula grävlastaren Skopis, den röda bulldozern Bandis och den blå kranbilen Kranis gjorde nog vad de kunde, men det var Bob som drog upp de schysta riktlinjerna och verkade för den goda saken skull. Ibland i det tysta.

Nåväl. Det här var en morgon då Bob var borta och maskinerna fick höra talas att det skulle byggas ett kycklingshus, med det ståtliga namnet Ägget. Gula, ljuvliga och ulliga små kycklingar behövde en trygg plats att växa upp på och bli fina unghöns och ungtuppar.

Ägget skulle bli en plats där räven inte kunde komma åt kycklingarna, ett kycklinghus där det inte finns några mörka hörn att bli intryckta i. Ett hus helt utan hackkycklingar.

Och som kronan på verket hade det bestämts att kycklingarna också skulle få en stor leksal. Jag vill lova att kycklingarna var glada, för att inte tala om hönsen. De sistnämnda snurrade på ett ben och kacklade av glädje likt den filmande hackspetten i Kalles jul: Tacka-tacka-tacka-tacka-ta.

Grävlastaren Skopis, bulldozern Bandis och kranbilen Kranis ville alla ta ansvar för bygget nu när Bob var borta. För det var bråttom, riktigt bråttom att komma igång. Men vem skulle få ansvaret?

Det är inget bra när Bob är borta. Och ingen visste när han skulle komma tillbaka. Vimsiga Vilma på Kontoret kände att hon måste växa till sig snabbt och sätta upp regler för vem av maskinerna som skulle få leda Äggbygget. I vanliga fall brukade Vilma vara rätt undfallande (men ack så snäll), men nu när hon fick chansen att bestämma så tog hon i med råge. Det är troligt att det självpåtagna ansvaret steg henne lite åt huvudet.

Nåväl… Vilma bestämde att kycklinghuset som mest fick kosta 100 000 kronor. För det var så mycket pengar som Hönsen samlat in.  Det är mycket pengar. Men det var också ett exceptionellt fint kycklinghus som skulle byggas.

Bob hade jobbat länge med ritningarna och hönsen hade haft många bra förslag som han tagit med när han ritade skisserna; med en fjäderpenna lånad av Tuppen i hönsgården.

Det här skulle bli det finaste kycklinghuset som byggts i trakten i mannaminne. Nu, när Bob var borta, och Vilma höll i taktpinnen så passade hon dessutom på att ”styra upp” det hela ännu lite mer, både med önskemål om fler leksaker till kycklingarna och lite nya regler för hur bygget skulle gå till.

Vilma bestämde att maskinerna skulle få tävla om vem som skulle få göra bygget. Den som lovade att tjäna minst på bygget skulle få uppdraget.

Skopis, Bandis och Kranis satte sig och läste ” Önskelistan för kycklinghuset”. Sådana krav Hönsen (och Vilma) hade; det skulle vara klätterställningar och kullar ute på kycklingarnas rastgård, och förstås nät över hela gården så att höken inte kunde komma och ta sig en kyckling.

Hela huset skulle vara oval-runt som ett ägg; ” det såg fint ut, men skulle förstås göra det dyrare än konventionella höns-eller kycklinghus”, tänkte maskinerna. En del klätterstegar skulle vara i krocksäkert glas, medan andra fick vara i trä. Det skulle vara en oändlig mängd reden. Även om kycklingar väl helst vistas i grupp? Lekrummet hade fått ett eget papper där det stod om ljudisolering. För det är ju viktigt att kacklet i lekrummet inte stör de kycklingar som ligger och vilar i redena.

Ja, det var många krav. Och allt fick bara kosta max 100 000 kronor. Skopis, Bandis och Kranis räknade och räknade. De var rätt duktiga på matte alla tre. Så alla tre tänkte nog att ”går det här fina huset verkligen att bygga för max 100 000 kronor”. Vilma hade hemliga uträkningar på Kontoret som visade att det borde gå, men hon tvivlade själv på uträkningarna. Här finns utrymme för olika tolkningar vilket kan vara bra, tänkte nog Vilma.

Det fanns också otäcka hot i önskelistan, till exempel att om kycklinghuset blev dyrare än 100 000 så skulle Hönsen och den maskinen som byggde få dela på mer-kostnaden. Det skrämde maskinerna.

Skopis funderade och funderade och skickade sen iväg sitt anbud i ett vackert gult kuvert. Han skrev att han kunde tänka sig att bygga Ägghuset för 100 000 kronor om Vilma tog bort lekrummet. Eller ordnade fram mera pengar till lekrummet.

Kranis, som brukar skicka sina brev i blå kuvert funderade och funderade han också. Till slut tog han mod till sig och gick in till Vilma på Kontoret.

– Du Vilma, det går inte att bygga det här Ägget för 100 000 kronor, sa han.

– Om du inte kan göra Ägget precis som jag bett om så kan du strunta i att skicka mig ditt anbud, sa hon.

Så Kranis slängde sitt blå kuvert i papperskorgen och tänkte att han väl fick se sig om efter andra jobb.

När Bandis kom till Vilma och beklagade sig på samma sätt som Kranis gjort blev Vilma orolig. Tänk om det inte var någon som ville bygga Ägget. Det är ju bråttom.  Och eftersom Bandis är en trevlig maskin så berättade Vilma för honom om sin oro.

 – Någon av er måste ju vilja bygga, sa hon.

– Men det är ju stor risk för att det blir dyrare än 100 000 kronor, sa också Bandis.

– Det är ingen fara Bundis, du kan skriva ett brev till mig där du lovar att du vill bygga för 100 000 kronor. Men eftersom jag redan nu vet att det kommer att kosta mer så säger jag sen att ditt bud inte var lämpligt. Och då kommer vi istället överens om vad det får kosta. Du får bestämma. Vi kanske till och med kan få mer pengar från Hönsen.

Bandis drog en lättnadens suck. Visst vågade han lämna ett anbud. Och han kunde dra ytterligare en lättnadens suck när Vilma ropade efter honom: -Och så skriver du att du bara vill ha 40 kronor i vinst.  För om det råkar komma fler anbud så kan jag säga att det var så stor skillnad mellan era krav på vinst att jag började resonemanget med dig. Och vi kom så bra överens.

När det var dags för Vilma att öppna kuverten med anbud från maskinerna så låg det två kuvert i äggkorgen. Ett rött och ett gult. Vilma kunde diskvalificera det gula anbudet direkt, eftersom det stod i Önskelistan att allt måste vara enligt Önskelistan. Och Skopis ville ju ha mer pengar, om han skulle bygga.

Ja, som ni förstår så var det Bandis, bulldozern med det röda kuvertet, som fick jobbet att bygga Ägget, fyllt med reden och med det stora lekrummet.

När Vilma och Bandis satte sig ner och skrev avtalet om Ägget så gjorde Vilma det hon lovat; hon ändrade avtalet så att Bandis fick bestämma vad Ägget skulle kosta och att han inte måste dela på notan om han bygger för dyrt.

 – Du bygger Ägget och jag sköter förhandlingarna. Men det är bra om du gör lite färre reden. Och lekrummet skjuter vi lite på, sa Vilma.

– Men tänk om någon börjar rota i det här, sa Bandis, dock inte särskilt orolig.

– Igen fara, jag har läget under kontroll. Ägget kommer att kosta mer än 100 000 kronor så därför är ditt bud inte lämpligt. Det visste vi ju från början, så det är lugnt.

– Men det var ju väldigt bra ritat, mumlade Bandis.

– Det är ingen som kommer att gnälla om det här. Det kommer att bli ett Ägg. Kycklingarna borde vara tacksamma. Och hönsen också, säger Vilma.

Några dagar senare kommer trygge Bob tillbaka, gående med bestämda steg över den grusade planen. Han känner i luften att något är fel. Den darrar av osämja. Visserligen är Bandis hysteriskt igång och kör bort massor. Men Skopis gråter och smågräver förstrött i en grushög längst bort vid staketet och i Kranis långa arm hänger en till synes död Vilma.

Hur problem liknande dessa skulle lösas i andra världar vet jag inte; men i Bobs värld går det till så här: Maskinerna kommer åkande till honom i hög fart och skanderar: Kan vi fixa det här? Nej, det kan vi inte!

Och då tar den gode Bob över och river avtalet, hissar ner den avsvimmande Vilma från kranarmen och bestämmer att alla ska bygga ägget tillsammans. – Alla behövs ju, eftersom ni kan olika saker, säger Bob.

Maskinerna börjar arbeta tillsammans igen och över nejden dånar sången:
”Bobbes byggen bygger rubbet.
Bobbes byggen bygger bäst”.

(Minns ni den?)

Vilma då? Brukade inte hon gå och koka kaffe när alla bekymmer är ur världen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s