FARMOR NORD

Jag har skrivit min första debattartikel i Norrtelje Tidning. En gång i tiden skrev jag i NT mest varenda dag. Det var på 70-talet.

Jag tror att anledningen att skriva är densamma; nu som då. Jag bryr mig.

När jag sökte till Journalisthögskolan så var det på den tiden då nutidsorientering, skrivprov och intervju avgjorde om du kom in (Tack och lov). 

” Varför vill du bli journalist”, undrade intervjuaren. Mitt svar var ungefär så här:

”Jag vill förklara det som är svårt att förstå. Det är en rättighet att kunna förstå myndighetsbeslut, myndighetstexter, sånt som är svårt och tillkrånglat… jag vill göra det obegripliga begripligt; så att människor kan fatta egna beslut som är bra för dem själva”.

Kanske har jag en journalist-gen som sovit ett tag? Som kvicknat till igen efter många år i träda. För när jag förstod att Norrtälje kommun skrivit bort de tuffa ekonomiska kraven, som de hade i upphandlingen av Rimbo nya skola och kulturscen; då kände jag att ”det här förstår jag inte”. Så här kan det väl inte få gå till? Eller får det? Och hur gick det till? Och varför? 

Byggföretaget lämnade ett anbud helt i enlighet med kommunens förfrågan. De sa sig kunna bygga en skola och en kulturscen för max 119 miljoner kronor, dvs det belopp som var avsatt i kommunens budget. 

Sen skulle det plötsligt kosta 145 miljoner. Sen försvann en häftigt designad fasad. Sen försvann en massa yta. 

Vad försvinner nästa gång?

Förstår ni att jag tänker följa upp det här? Ställa frågor. Ställa frågor ända till dess jag begriper. Och tills att andra rimbobor, som inte heller begriper, också begriper. 

ps. det här hör inte alls hit, men… jag gillar ju det här med ord. Och att leka med ord. När jag läser min egen text ser jag orden ”har skrivit”, ”skrev” och ”att skriva”.  Någonstans i bakhuvudet finns en gammal svensklärare. Och visst är det väl perfekt, preteritum och infinitiv.