Behöver du något som lindrar trånsjuka?

Sommaren väller in och örterna nästan står på kö för att bli torkade. Jag är, som vanligt (?) inte beredd på att det går så fort.

Senaste åren har jag använt ateljén som torkrum. Men i år fungerar det inte, eftersom här nu är ett underbart rum med berättar-tema. Jag måste tänka om; var ska jag torka? I väntan på att ”poletten” trillar ner gör jag ändå ett litet provisoriskt torkställ i ateljén.

Det är blåbärsblad och daggkåpa som inte kan vänta. Blåbärsbladen till te och daggkåpan till ansiktsvatten eller hudkräm.

Daggkåpa är en av mina favoritväxter. En växt för huden. I gamla tider sågs den också som en växt mot trånsjuka. Kan ni tänka er något vackrare botemedel?

Visst är det fint; människor och djur som längtade bort till en annan plats och inte trivdes där de var skulle före soluppgången dricka av daggkåpans droppar och upprepa det tre gånger.

Det borde nog min farmorsfarmor ha gjort. Hon kände sig aldrig riktigt hemma i min barndomsby, Ösby i Knutby, där hon bodde hos sin son Erik Gustav Andersson de sista 10 åren av sitt liv.

Vi skriver slutet 1800-talet. Farmorsfarmor längtade tillbaka till sin by, Eldsta, på andra sidan sjön. Min farmor Hulda minns hur farmorsfarmor ibland gick ner till hagen vid ladugården och såg bort till sitt kära Eldsta.

Varför berättade ingen för henne att hon skulle dricka daggkåpans droppar!