Nu ska jag berätta en av mina favorithistorier om experter och vanligt folk. Jag skulle verkligen vilja berätta den MUNTLIGT och jag hoppas att jag får göra det för er någon dag. Men här kommer den i skriven form:
Det var vid den tiden då en landsantikvarie bildligt talat satt på piedestal. Han var chef för museiarbetet i länet och naturligtvis en oemotsagd expert och kännare på föremål från förr.
Den här händelsen,som är alldeles sann, utspelar sig någon gång i början på 40-talet.
Skådeplatsen är kammaren, innanför köket, i min mormor och morfars hus i Ösby i Knutby.
Landsantikvarie Sundquist är på besök. Han brukade åka runt till gårdarna och titta på husen och gamla föremål. När han kommer in i kammaren stannar han och tittar på kakelugnen.
– Den här är fin, säger han till min mamma som då var i tioårsåldern. Så känner han på putsen och skrapar bort lite färg.
– Ursprungsfärg, säger han nöjt och håller upp fingret och visar både mamma och mormor.
Min mamma, som heter Inga-Britt och som är död nu, berättade att hon minns att mormor Jenny såg lite oroligt ut i det ögonblicket. Men mormor Jenny säger ingenting, utan nickar bara åt den allvetande landsantikvarien.
På kvällen, när de äter stekt fläsk och potatis till kvällsmålet berättar Jenny för morfar Knut vad landsantikvarien sagt.
I den stunden skrattar både Jenny och Knut så att de nästan kiknar. Min mamma Inga-Britt skrattar också; för också hon vet att det INTE är någon ursprungsfärg. Hon var med när min mormor bättrade på kakelugnsfärgen med chokladsmet.
Kakelugnen i kammaren var egentligen ingen kakelugn, även om den hade den formen. Det fanns inget kakel på den, utan det är bara murbruk som är rappat och putsat med en brun färg.
De eldade mycket i kakelugnen så ibland släppte putsen. Då blev det fula hål. En dag när mormor Jenny tröttnat på alla fula putssläpp rörde hon ihop chokladsmet och la den på murbruket.
Men att det bara var chokladsmet upptäckte inte landsantikvarie Nils Sundquist.
Jag blir förstås nyfiken på Sundquist. Och i mina dagar är det bara att googla för att få fram info och en bild. Jag valde den här bilden där en man visar Sundquist en stenyxa funnen i Skogstibble 1954. Må det vara sant 🙂