Fader okänd. Moder död.

IMG_9643

I förra veckan var jag i Vadstena. Under ett och ett halvt år har vi varit en samling udda själar som med jämna mellanrum samlats till självutvecklingskurs. Jag har haft förmånen att under några gånger och med olika konstarters hjälp gå in lite djupare i mig själv; vem är jag, varför tycker och tänker jag på mitt sätt, varifrån kommer mina värderingar… En spännande resa i mitt inre. Ruskigt spännande. Den har också gjort mig nyfiken på de delar av min släkts historia som finns i det fördolda.

Den här sista gången, kursen är slut nu, var det som att säcken knöts ihop lite grann. För när jag gick där längs Vättern kunde jag ge mina tankar vingar och förflytta mig nästan 200 år tillbaka i tiden. Bara några dagar tidigare hade jag pratat med mammas kusin Stig och han hade berättat för mig om Brita Persdotter.

Det gick lätt att föreställa sig hur Brita kunde ha känt det när hon gick här en svidande kall vinterdag, kanske var det nyårsafton, i början på 1800-talet.

Inte var det så ljuvligt som på bilden, inte. Kanske piskade vinden, kanske var snödrivorna höga, kanske var det svinkallt. Kanske var hon dåligt klädd…

Britta var höggravid. Bara några dagar in på det nya året skulle hon föda sin dotter, en liten flicka som fick namnet Carolina Sofia. Några år tidigare var det fortfarande straffbart att föda utomäktenskapliga barn. Nu var det inte längre straffbart, men eftersom jag nämner ordet ”utomäktenskapliga barn” så förstår ni förstås att Britta var ogift. Det fanns ingen pappa till hands.

Men det fanns förstås en pappa. Ryktet pekar ut den unge Fagerdal. Han slogs, han söp och han var förtjust i ”äldre” kvinnor. Själv var han 20 och Brita hade passerat 40.

Det skulle vara lätt att fastna i funderingar kring Brita och Fagerdal; var de kära, var det bara ett engångsligg, var det sprit, var det fest… Hur var det? Och hur var det när Brita födde sitt barn? Det får vi aldrig veta.

Den lilla faderslösa flickan (ja, någon pappa finns förstås inte angiven i kyrkboken) var min mormors mormor. Bara några år senare, när Carolina Sofia var två, blev hon också moderslös. Koleran kom till Vadstena; Brita Persdotter dog.

I pappren står att läsa att Carolina Sofia ÖVERLÄTS till en familj. Med tiden fick hon själv elva barn; Emilia, född 1860, tog sig till Uppland (hennes livs resa, sägs det) och Emilias dotter Jenny blev bondmora i Knutby. Jenny är min mormor.

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s