Jag var på väg att skriva ”Livet på landet just nu”, men kom på att det är ju inte riktigt sant. Men ”för en stund sen”; ja, då var det som bilderna härnere berättar.
Och det känns som att solen gått upp igen, trots att det är kväll och klockan snart är nio.
Det har varit lite mycket de senaste dagarna. Men nu är jag redo att ta nattpassen 01 och 03 igen…Vi väntar på flera kalvar.
Men jag kan dra en sovsuck. Marcus och Ida sms-ar att de tar nattpassen. Jag tar tacksamt emot. Jag har verkligen förstått att sömn är viktigaste drivmedlet för oss människor.
Och här då bilder från ”för en stund sen”.
Söta Max har äntligen kommit ut ur ligghallen där han föddes. Det har varit så kladdigt runt ligghallen att det varit svårt att släppa ut honom. Och när vi gjorde ett försök häromdagen så sprang han genom elstängslet flera gånger. Men nu begränsas hans värld av grindar och det känns tryggt. Men Madicken finns också där. Max tror måhända att han plötsligt har två mammor? För han har väldigt svårt att bestämma sig för var MATEN finns.
En nyskrapad grusväg är något av det mest lantliga jag vet. Må denna väg aldrig asfalteras. Hästarna i hagen har precis fått kvällsmat. Men snart kommer betet att vara tillräckligt för dem.
När jag går tillbaka mot stallet, efter fodringen, ser jag himlen över stallet. Molnen har dragit bort. Kanske blir det fint väder imorgon?
Nedanför trappen blommar julrosen. Jag får vända upp dess klockor för att ser skönheten.
FARMOR NORD 