Jo, det är jag. På bilden. Som trött brudnäbb på min mosters bröllop. Jag skulle fylla 5 i augusti. Det här var i juni.
Tänk dig den här bilden om knappt 100 år…
Kommer det då att sitta någon kvinna i 50-60-års åldern och vända på den här bilden. Kanske funderar hon så här: ”Undrar om det här kan vara min mormors farmor och mormors farmorsmor. Tänk att folk inte kunde skriva på baksida på bilderna. Så att man visste vilka det är”.
Själv sitter jag just nu och vrider och vänder på två underbara bilder.
Men vem är barnet i kärran?
Och vem är mannen med fiolen?
Jag är ganska så säker på att jag är släkt med dem, eftersom de här båda bilderna är hämtade från släktgården i Knutby.
Jag nästan ”vadar” i omärkta och märkta bilder när jag letar släktens kvinnors historia.
Men gissa om jag är ledsen över att mamma, mormor och mammas faster Ruth inte ägnade mer tid åt att märka bilder. Det är rena detektivarbetet. Men jag gör mina fynd. Och hittar mina historier. Med tiden kommer ni att få ta del av flera av dem. Men det är andra historier.
Nu handlar det om blanka baksidor på intressanta bilder. Så till er alla: Glöm inte att märka även självklara bilder. Då glädjer ni era avkommors avkommor.
FARMOR NORD 