Det är med stor och barnslig förtjusning som jag ger mig i kast med att göra om ateljén till ett magiskt rum. Ordet ”magiskt” känns rätt utslitet i världsligt sammanhang, men jag gillar den ursprungliga innebörden. Det här rummet ska fyllas med energi, inspiration, en nypa ofattbarhet och massor med glädje. Nog har det funnits en dos av de ingredienserna också tidigare, men nu ska de manifesteras.
Jag slås av hur roligt det är. Lite som att bygga en vacker saga av minnen, värderingar, förväntningar och vackra saker. Fast jag inser ju att det där med ”vackert” inte betyder samma sak för oss människor; inte ens inom samma familj. Jag vill hänga ett stort rostigt armeringsnät i kedjor i taket. Fylla det med hängande pryttlar. Tror ni att maken, med bakgrund i betongbranschen tycker att det låter häftigt?
Mina ivrigaste påhejare hittar jag i barnbarnen, Holger 11 och Milla 8. Nu på morgonen inspekterade de hur långt mitt arbete framskridit. Jag är övertygad om att Milla kommer att lägga en del energi på att hitta fler fåglar till den gröna buren; där finns just nu två rosa fåglar, inköpta på Återbruket, och två småpippin som satt på kransarna både när pappa begravdes och när mamma begravdes.
Holger räddade under morgonsejouren livet på mormors symaskin, eller om det nu är morfars syster Ruths maskin…. Jag har haft de gamla maskinerna ”stående i vägen” i många år. De har tagit plats. Avvaktat. Liksom väntat. Jag trodde att underredena väntat på att bli bordsben. Och senaste dagarna har det bara känts som en tidsfråga innan så skulle ske. Men Holger protesterade livligt och har definitivt räddat livet på den vackraste av symaskinerna. Den ska få bli basen i en installation med mormors, Ruths och mammas textilier. Jag sänder Holger en tacksam tanke.
Men nu är det dags att sätta igång jobbet igen. Någonstans, underst i röran i förrådet finns ett gammalt bord med kopparskiva. Absolut längst in. Och underst! Därinne finns också två korgstolar som jag inte sett maken till någonstans. De ska också fram. Det är bara ett problem med dem, de är så sköra att det inte går att sitta i dem…
Någon som känner en korgmakare?
Och så några bilder från NULÄGET. Tänker att det för egen del kan vara kul att se hur det ser ut när ”makeovern” börjar. Ock kanske finns det också några som vill följa förvandlingen från andra parkett; välkommen att följa sidan om du känner så.
FARMOR NORD 