FARMOR NORD

Nej, ingen fara. Visserligen känns det just nu både som att Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud. Men min förvirring är minimal jämfört med vad jag antar att både Stagnelius och Norén kände, när de skapade/använde de bevingade uttrycken.

Jag försöker bara få lite struktur i mitt liv. Och just nu i min fysiska tillvaro.

Jag älskar det enkla, sparsmakade och rena. Gillar att ha det avskalat. Inte en massa prytt och prylar överallt. Vårt hem har högt i taket, rymd och luft och få saker på fönsterbrädor och hyllor.

Men i mig finns också en liten del som älskar värmen i ett överfullt rum; småsaker, vaser, kuddar, glitter och tofsar, burkar och lådor, hemligheter och massor med tingel tangel. Den ”delen” har varit rätt nedtryckt de senaste åren.

I stallbyggnaden har jag en ateljé. Också den är/var i stil med huset; några vackra gamla möbler och…  ja, rätt avskalat. Men just nu ser det ut som på bilden. Kaos.

Häromdagen var jag hos vännen Karin. Hela hennes hem är som att kliva in i en saga. Ljuvligt. Inspirerande. Glädjefyllt. Men själv skulle jag aldrig stå ut med så mycket underbara ting och så MYCKET runt omkring mig hela tiden.

Jag gissar att ni förstår att den här bilden är från Karins hem. Och det var när jag stod i det rummet som jag plötsligt förstod.

Jag kan skapa mig det varma och ”överfulla” rummet. Det räcker med ett rum. Jag behöver inte göra om hela huset. Nej, jag behöver faktiskt inte ens ha rummet i huset.  Jag kan göra om ateljén!

Så just nu är det kaos i ateljén. Men snart hoppas jag kunna hälsa mina vänner välkomna till mitt sagolika rum. Och jag har tömt det hemlighetsfulla skåpet på allt arbetsmaterial som tronat därinne; ull, målarfärger, anteckningar, penslar, halvfärdiga saker…

Ett hemlighetsfullt skåp måste ju vara fyllt med spännande saker. Örter, bilder, spetsar, sagoböcker…