Jag häller i bönor i kaffemaskinen. Plötsligt ser jag hur bönorna glänser. Oljiga. Så vackra de är.
Jag har hällt bönor i kaffemaskinen hundratals gånger. Men aldrig tänkt tanken om att bönorna glänser. Jag har väl aldrig varit riktigt närvarande tidigare; hälla bönor i kaffemaskinen går ju med autopiloten…
Jag stoppar näsan i det nyöppnade paketet.
Doften.
Ja, lite så luktar nog lycka.
När jag sen försluter påsen gör jag det omsorgsfullare än jag brukar. Man vill ju liksom inte att lyckan försvinner bara för man slarvat med att stänga in den.
Allt det här tog kanske 30 sekunder.
Medveten närvaro behöver inte ta tid.
FARMOR NORD 