Går det att lära gamla tanter ”att sitta”?

IMG_7095

Inte är det svårt att lära gamla hundar att sitta. Det är ju bara att öva lite mer.

Kan det vara samma sak med att ha det städat hemma; ordning och reda. Går det att ha total ordning och reda?

Och framför allt; att behålla den!

 

Vid 66 års ålder, utan att tidigare lyckas, tror jag nu att det är dags. För visst städar jag, och här hemma är vanligtvis rätt okej. Inget överflöd av prylar, eftersom jag gillar att det är enkelt och vackert.

Men nog finns här ”mörka” områden. Skrivbordet är ett sånt. Och jag hävdar förstås att röra på skrivbordet tyder på kreativitet; inte lättja.

 

Tvättstugan är ett annat exempel. För där gör jag ordning ”stup i kvarten”  och ändå ser det bara efter någon vecka ut som det gör på bilden.

Handdukar som är på väg att vikas ihop.

Dörrvax och tvättmedel som är på väg till bättre förvaringsplatser.

Tavelramar som är på väg att få innehåll.

En slang från torktumlaren, i bunke på golvet, som är på väg att sättas fast i avloppet.

Hundmat som är på väg till hundens mage. Nä, det måste ju ändå vara okej att den är på väg…

 

Jag tror att jag drabbades av en släng ordning & reda redan för några veckor sen då jag drog igång mitt 20-nya-vanors-projekt. Vana 1/”Ett alltid fräscht i sovrummet” går galant liksom Vana 3/”Hålla undan på 4 viktiga platser i hemmet”.

Så nu skruvar jag upp förväntning och krav. Jag hittade en nätkurs i Total Ordning & Reda.

Om 3 veckor kommer vårt hem att vara skinande rent och tömt på onödigheter. Städa och kasta kommer inte att vara något problem. Men det är sen… att hålla det så.

Det ska bli spännande att se hur det här går. Inser ju att det inte går av sig självt. Här krävs en insats.

 

Kursen började igår. Då var dags dags att skaffa överblick och att kasta två saker; en från förrådet och en från huset. Det tog en stund innan jag hittade vad jag skulle kasta. Jag kände att jag ville hitta någon symbolik i det jag slängde.

Från förrådet kastade jag en ridhjälm. Som inte ens var vår. Det finns flera gamla ridhjälmar att kasta, undrar varför jag sparat dem?

Från huset kastade jag en hemsk munkorg till hund. Frasse fick först leka med den och slita sönder den. Varför i hela fridens namn hade jag sparat den helt vidriga saken? Vi köpte den när Frasse var liten och skulle ha salva i ett öga två ggr/dag, men vi ”kunde” aldrig förmå oss att använda den eftersom han blev så kränkt när vi satte på honom den. Vi använde korv istället, när vi medicinerade. Det gick galant. Men varför i hela fridens namn sparade jag det tortyrredskapet?

 

Nu ska jag öppna mejlet och se vad dagens övning i städskolan är. Den som är seriösare säger säkert att jag håller på med feng shui, men ni vet ju hur jag är. Jag städar 🙂

 

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s