Nyttigare kan det knappast bli

IMG_6695

Tillgången är dåligt. Och inte blir det bättre av att jag är sent ute. Mycket av vinbären trillar på egen bevåg, innan jag hinner fånga upp dem. Årets skörd blir sämre än på många år. Tack och lov har jag mycket kvar i frysen av förra årets skörd, trots att jag äter svarta vinbär på yoghurten eller i smoothie mest varenda dag.

Jag minns barndomens svartvinbärsgelé till finköttet. Smakrik och lite söt, men rätt ”stark”. Själv har jag aldrig gjort gelé. Men något år har jag kokat saft och jag använder gärna bladen till te.

I år tänker jag göra svartvinbärssirap.

Tänk att förr i tiden såldes svartvinbärssirap på apoteket, som stärkande medicin, febernedsättande och för att förebygga förkylningar. Bra både för halsen och för magen. Så inte var det så konstigt att mamma bjöd på varm svartvinbärssaft vid förkylning och saftsoppa efter magsjuka.

Nyttigare än vinbär kan knappt något vara; 100 gram svarta vinbär ger tre gånger så mycket C-vitamin som det rekommenderade dagsintaget. I bären finns också mineraler som kalium och kalcium som kan minska risken för hjärtkärlsjukdomar. I kärnorna finns linolensyra som kan sänka höjda blodfetter.

Receptet jag tänker använda till sirapen är detta:

  • 2 dl svarta vinbär
  • 2 dl vatten
  • 4 msk rörsocker
  • 1 msk vit balsamvinäger

Koka upp sockret och 1 msk av vattnet, låt sockret smälta och få en ljusbrun färg. Ta av kastrullen och tillsätt vatten och vinbär, låt koka ca 10 minuter. Passera genom en finmaskig sil, tillsatt balsamvinäger och reducera saften tills den blir simmig.

Passar, enl. det recept jag hittat, att ringla över rostade grönsaker.

Kul att veta om svarta vinbär:
Förekommer både vilda, odlade och förvildade.
Ett äldre svenskt namn är tistron. Ibland används namnet även idag, för att beteckna vildväxande buskar.
Växtens medicinska verkan är även svett- och urindrivande samt lindrande vid reumatism.

För länge sedan planterades svarta vinbärsbuskar gärna på kyrkogårdar. Man menade att busken ”genom sin mörka grönska, sina om allvar talande blommor och djupsvarta frukter, var särskilt ägnad att ”tolka de kvarlevandes sorg och saknad”.

Tyckte väl att jag kände historiens vingslag där på pallen….

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s