Igår, när det inte fanns något ”gott & nyttigt” att ta till eftermiddagsfikat så fick det bli ett halvtomt, eller kanske halvfullt?, glas kakaolikör och en Mozartkula från Österrikeresan.
Särskilt mättande var det förstås inte. Den som kan kaloriräkna på sina fem fingrar har dessutom troligen räknat ut att mellanmålet var energistint och näringsfattigt. Jag vet inte riktigt; men jag antar att det är så…
Men vet ni; jag tror att vi behöver vara lite obstinata ibland; både mot våra egna regler och mot synsättet att sött & fett i det närmaste är straffbart att inta.
Som i så många andra sammanhang så tror jag att MÅTTFULLHET är en dygd väl värd att öva. Möjligt att det är lite provocerande att öva den med godis, men varför inte?
Jag delade min Mozartkula i 8 bitar. Jag åt bitarna så långsamt att jag nästan tror att jag fick nya smakförnimmelser, sådana som inte hinner komma fram om man snabbt vräker i sig det goda.
FARMOR NORD 