Jag blir allt mer övertygad. Om att det är morgonen som gör min dag. En bra morgon liksom föder fram en bra dag. Är morgonen däremot usel, så hamnar dagens lätt i samma spår.
Med tiden och med åldern vet man hur man gör så att dagen blir bra. För som min vän Stina alltid säger; ”det vill gärna bli bra”. Däremot är det en helt annan sak att få till det i praktiken. Det är ungefär som med vikten och som med att äta bra. Teori och praktik går inte alltid hand i hand. TROTS ATT JAG VET!
Med lite tur, det behöver man alltid ha, kan ändå den här dagen blir riktigt bra. Jag har i alla fall startat upp den exemplariskt.
Klockan är 06.45. En bra första frukost, med yoghurt, bär, müsli och te, är avklarad. Det kommer en till lite senare; med te och macka efter hundpromenaden.
Sängarna är bäddade. Inget spår av frukosten finns kvar på köksbordet, och tidningar och böcker som magnetiskt drar sig dit och lägger sig i stora högar har också förpassats dit de hör hemma. Diskmaskinen är urplockad och fylld igen. Tvättstället är rengjort. Tvättmaskinen och torktumlaren snurrar. Och dammsög gjorde jag igår kväll….
Det känns som att det kan bli en bra dag. Ute är himlen blå och det är drygt 15 grader.
Morgonmeditation? Kanske en kroppsskanning. Borde, borde… Ja, jag borde ge mig den tiden också.
Men nu, medan jag sitter också skriver detta, märker jag att jag sneglar på klockan och tankarna går till skadade hästen i stallet, hunden som behöver en lång promenad (och det behöver nog jag också…) , vinbären som borde plockas idag, ogräset som frodas i landet och i pallkragarna, märgärtorna som borde plockar NU, eftersom de är som godast NU.
Jag tar ett djupt andetag. Dags att kasta sig ut i verkligheten. Jag har i alla fall försökt lägga en god grund för den här tisdagen. Och bara hästen, som står med ett djupt sår in i buken, inte har feber så ska nog det mesta ordna sig.
FARMOR NORD 