Idag till frukost kom jag mig äntligen för att bläddra i senaste numret av magasinet Skriva. Det är så mycket i trädgården, med djuren, med Facebookgruppen Medvetna ätare och med allt annat att jag lite lagt det ”storstilade” skrivandet därnere i lådan ett tag.
Men nu kom läsandet och skrivandet ifatt mig igen. Ett tema i magasinet den här gången är att skriva historiska romaner.
I min berättelse, där nere i lådan, varvar jag slutet på 1800-talet med nutid. Hittills har jag skrivit det så att det är ”nutiden” som då och då dyker ner i 1800-talet. Ibland har jag funderat på att vända på berättelsen, och att låta synska Maria Josefina ( f. 1836) istället titta in i framtiden då och då. Undrar om det är görligt?
Jag tycker om spännvidd, att lyfta blicken, att se helhet… att rota både mig själv och mina berättelser. Gärna i tiden en tid tillbaka.
Och när jag läser om de historiska romanerna i Skriva kommer också igenkännandets glädje rätt fort. En av artiklarna ser ni på bilden här ovanför. Där berättar förläggaren Lena Amurén på Historiska Media om hur hennes intresse för historia väcktes i tioårsåldern.
Det började med att hon läste romanen Désirée, om sidenhandlardottern från Marseille som först var ihop med Napoleon och sen blev drottning i Sverige.
När jag var i tioårsåldern läste också jag Désirée; jag var totalt fascinerad av historien. Jag tror att det var precis som för Lena A; det var min första stora läsupplevelse.
Jag har läst mycket under åren; men så mycket som jag läste i tioårsåldern har jag nog aldrig senare läst. Då läste jag ALLTID.
Det är möjligt att jag hann med att gå i skolan också (jo, det gjorde jag…), men mest kommer jag ihåg alla lådor med nya böcker som mamma fick till biblioteket. Hon var bibliotekarie hemma i Knutby och på den tiden beställde bibliotekarien själv de nya böckerna.
Och när bibliotekarien hade en läsglad unge i huset så kan ni ju räkna ut vad det barnet gjorde. Jo, ungen plöjde Bibliotekstjänst listor med barn- och ungdomsböcker och beställde hejvilt allt hon ville läsa. Och innan böckerna sen hamnade på hyllorna i Knutby Folkbibliotek hade de passerat flickrummet i Ösby.
Jag har svårt för att kasta böcker, så mycket av mina ungdomsböcker ligger nog kvar i lådor nere i förrådet. Men så finns det också några böcker som jag känslomässigt inte kunde packa ner. Utan de står häruppe i huset i någon av hyllorna.
En av de böckerna är Désirée. Så det var bara att sträcka ut handen, ta ner boken, lägga den bredvid artikeln från Skriva. Och ta bilden. Och få tillbaka känslan… den då jag var helt besatt av Désirées dagbok. Kanske skulle jag ta och läsa den igen?
I hyllan står också ett par andra böcker som jag inte kunnat släppa. Berättelser för unga flickor från slutet på 30-talet. Mammas. Den förskräckliga historien om Elly och hennes syskon vars föräldrar dör i en bilolycka… och ja, ni förstår ju hur det går. Elly reder till slut ut allting.
Och så Ålsätra flickpension om två fina Stockholmssystrar i yngre tonåren som skickas iväg till en internatskola på vischan. Elaka lärare, stygga kamrater, syskonkärlek, en tid av ekonomisk misär då familjen får lämna Strandvägen pga pappans affärer…. och sen ett lyckligt slut. Vad annars?
Spännande att fundera kring hur böcker man läste som liten påverkat en under livets faser.
FARMOR NORD 