-Vad gjorde du igår?
Den frågan ställer min man varje morgon. Ibland suckar jag över att det känns som gamla tidens skolförhör. Men oftast gläds jag åt frågan; i alla fall i efterhand. Roffe skriver varje morgon några rader, i en tioårsbok, om det som hände dagen innan. I efterhand blir de här korta noteringarna så roliga att läsa. För att inte tala om vilken perfekt uppslagsbok vi har varje gång åsikterna går isär om ”när” något hände.
Vi har ”svart på vitt” i snart tjugo är nu. Jag kom att fundera på vad jag imorgon kommer att svara på frågan. Det blir nog ungefär så här.
-Det har varit en himla trafik här på vägen hela dagen. Och vissa kör jättefort. Man skulle ha en trehjuling eller något och ställa i vägkanten. Eller ha ett gäng höns gående på vägen, som de som bor på vägen till Gullunge har.
Anledningen till den omfattande trafiken på vår lilla grusväg är att det under ett par veckor pågår asfalteringsarbete vid Ekebyholm, på vägen mellan Rånäs och Rimbo. Så många väljer istället vår byväg för att komma fort fram. Själv provade jag på den ”långsamma varianten” på förmiddagen, alltså den vid asfalteringen. Bilden är därifrån när jag stod i kön och väntade på ”följ- efter- mig- bilen”. Rätt mindfult att sitta där och vänta, tyckte jag.
-Och mer då, kommer Roffe att fråga.
-Ja, sen höll jag på och fixade med trädäcket lite. Det känns som att det måste bli klart där någon gång. Till nästa vecka då du fyller år, kanske… Och jo, jag köpte två jättesnygga stora krukor i återvunnen plast…
Lite av krukorna ser du nere till höger. Jättesnygga, tycker jag. De kallas ecopots och vann mitt hjärta direkt när jag såg dem på Granngården. Jag hade velat ha två fyrkantiga, men det är nog någon mer som upptäckt dem. För det fanns bara en kvar.
Nu när jag tittar på bilden ser jag ju hur mycket mer det måste fixas på altanen. Kanske borde jag börja med att ta bort klädstrecket och lastpallen? Skura trädäcket rent med såpa?
Här ska också bli blommor i krukor. Kryddväxter. Ett par bord med underreden av gamla symaskiner. Matta? Nog vore det skönt….
Planer, planer, planer….
Men först ska jag och hundarna äta lunch. Olika.
Och så funderar jag på om här inte borde bakas lite ”nyttiga” blåbärsmuffins. Ja, ni ser att nyttiga står inom citat. För riktigt nyttigt kan det ju aldrig bli. Men gott 🙂 Och hårt i mina gener sitter att ”det ska finnas något att bjuda på ifall någon kommer”. Hur får man bort det tänket? Eller varför få bort det?
Tjuren Herkules står och längtar efter att få komma ut till korna. Och kanske är det dags för det också, idag.
Ja, det blir nog rätt mycket att berätta för Roffe imorgon bitti. Och samtidig kan jag nästan säga att ”nja, det hände väl inte så mycket… Det var en rätt vanlig dag”
Jag älskar vanliga dagar.
FARMOR NORD 